Hannas Boktips

Ett hejdå

2011-04-10T14:17:00.000+02:00

Hej!
Som ni kanske har läst på Tonårsboken så ska jag börja blogga där tillsammans med Elin och Klara. Det betyder att jag inte längre kommer att skriva på här på Hannas Boktips. Själva bloggen kommer att finnas kvar och det kommer gå att läsa gamla inlägg. Det har verkligen varit jättekul att skriva här i snart två år och ett stort tack till alla er som läst vad jag har skrivit och till ni som har kommenterat.

Ha det bra, och fortsätt läsa det jag skriver på Tonårsboken!
Kram /Hanna

Musik i april

2011-04-07T19:22:00.001+02:00

Side by side in April sunlight
/Hanna

Debatten om "Här ligger jag och blöder"

2011-04-03T19:48:00.001+02:00

För ett par veckor sedan började debatten om Jenny Jägerfeldts augustprisade ungdomsbok "Här ligger jag och blöder". Det var Gunn-Britt Sundström som startade debatten. Det hon kritiserar i sitt inlägg är beskrivningen av huvudkaraktärens mamma, Janas, reaktion när hon får veta att hon lider av Aspergers syndrom. Gunn-Britt Sundström skriver att det inte är realistiskt att Jana reagerar så starkt att hon blir intagen på psykiatrisk klinik.

Jag antar att jag tillhör den målgrupp som boken riktar sig till och jag upplever inte att det var den händelsen som var viktig i boken. Berättelsen är skriven utifrån Majas perspektiv, inte hennes mammas. Det centrala i berättelsen är hur Maja utvecklas som person, inte realismen i mammans reaktioner och beteenden.

Jag tycker själv att Janas reaktion är trovärdig. Hon har levt i hela sitt liv med sina speciella egenskaper och plötsligt en dag får hon veta att det finns en förklaring för varför hon är den hon är. Varför hon inte har varit som andra mammor. Chocken över beskedet tillsammans med besvikelsen över att hon inte kunnat ge den uppfostran hon skulle velat ge Maja gör henne så chockad att hon tas in på psyket.

Det som berörde mig mest i boken var Majas känslor och tankar. Hennes föräldrar fanns inte där för henne när hela hennes liv vändes upp och ner. Då känns det tråkigt att en händelse i boken faktagranskas på det sätt som Gunn-Britt Sundström gör och samtidigt förminskar Jenny Jägerfeldts författarskap och historia.

Vad tycker ni, har ni hört något om debatten?
/Hanna

Poesivecka!

2011-03-27T14:18:00.000+02:00

I veckan hade vi poesivecka i skolan, och som jag berättade förut hade vi bara poesi på lektionerna (eller inte på de praktiska ämnena). De poeter som kom och ledde workshops var bl.a. Cecilia Hansson, Oskar Hanska, Olivia Bergendal och Katarina Kieri. Det var väldigt kul att få höra dem prata om poesi och skrivande och att också själv få skriva poesi utifrån deras övningar. Veckan avslutades med en jättebra och rolig Talkshow där några elever i LD var ledare och ett par inbjudna poeter var gäster. Poeterna fick även läsa upp sina dikter och jag blev extremt imponerad. Allt kändes lite som ett program av Skavlan. ( Fast mycket bättre!)

En poet som jag blev sugen på att läsa mer av var Cecilia Hansson. Hon har bla skrivit Spegelsken, en diktsamling som handlar om en tjej som går sista året i 9:an.

Läser ni poesi? Vilka poeter i så fall?

The tallest man on earth - Lyssna!

2011-03-26T20:29:00.000+01:00

Jag är otroligt ledsen över att jag inte har skrivit på så länge! Jag har inte läst så mycket på senaste tiden pågrund av tidsbrist. Men nu jag har bara 20 sidor kvar av Hundraåringen.. så snart kommer en recension. Hela den här veckan har vi haft Poesivecka i skolan, bara poesiskrivande på olika sätt, massor av workshops att välja mellan och massor av poeter som lett workshoparna. Det har varit väldigt roligt och jag ska berätta en massa imorgon och lägga ut ett par dikter. Nu är det snart Earth Hour så jag måste stänga av datorn, släcka alla lampor och tända ljus och spela kort istället. Släck ni med!

En annorlunda presskonferens

2011-03-17T19:13:00.000+01:00

Idag har jag gjort något väldigt, som Vanja skulle uttrycka det, "Fränt".

I höst öppnar Palatset, och jag hoppas att ni läsare vet vad det är, annars kan ni såklart ta reda på det här eller här. Idag höll jag och fyra andra aktiva VIPPare i Palatsets första presskonferens, och det var vi, barnen och ungdomarna,som ledde den. Det var en väldigt speciell upplevelse att det man sa blev nerskrivet av journalister och att man blev fotad så mycket.

Jag har aldrig varit på en presskonferens förut, de jag har sett har jag sett på TV. Det brukar vara att Zlatan berättar att han ska byta klubb för femtielfte gången. Men den här presskonferensen var annorlunda. Jag berättade t.ex om BOKarna som är bokgruppen i VIPP, för att ge ett exempel på hur VIPPs verksamhet fungerar. Jag fick också berätta om Palatsets aktörer, det vill säga vilka artister, föreningar och personer som kommer att finnas på Palatset när det öppnar i höst. Det var väldigt väldigt kul att få vara med. Svd har redan lagt upp sin artikel på deras hemsidan och jag hoppas att den går att läsa i Kulturdelen imorgon eller om ett par dagar.

Ha det bra!

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

2011-03-12T16:20:00.000+01:00

Gissa om jag blev glad i veckan när jag hittade den här boken i brevlådan. Recensionsexemplar från Gilla Böcker av Sara Ohlssons nyutgivna bok "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag". Det var otroligt snällt av dem att skicka den. Det kommer nog dröja ett tag innan recensionen dyker upp på bloggen, det är mycket i skolan och jag läser redan två böcker samtidigt + en tjock svår NO-bok till nationella proven.

Bara titeln ger ju sken av en riktigt bra bok! Ska ni läsa den?

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten

2011-03-06T17:21:00.000+01:00

Handling

Jag gillade den här boken väldigt väldigt mycket. Som läsare kommer man verkligen in i Christophers huvud och ser världen utifrån hans sätt att se. Det gör man för att historien dels är väldigt bra berättad, t.ex är hans panik över mycket människor och nya platser otroligt bra beskrivet, men man får också en inblick i hur han ser allt genom bilderna, diagrammen och kartorna som finns i boken. Historien är spännande, intressant och nyskapande. Det enda som stör mig är att Christophers föräldrar inte kändes trovärdiga. Jag fick inget grepp om dem. Till en början verkade hans pappa vara väldigt omtänksam och snäll men sedan visade det sig att han döljde en hel del hemligheter för Christopher. Det känns också konstigt att hans pappa inte verkade berätta för så många om Christophers autism. Han kom i obekväma situationer väldigt ofta där t.ex. poliserna misstolkade honom. Men stort sett är boken verkligen läsvärd.

Vad tycker ni om boken?

Något är fel

2011-02-28T12:33:00.000+01:00

Jag har inte hittat alls många böcker på bokrean. Faktiskt bara två. "Hundraåringen som klev ut genom fönstret" (Av Jonas Jonasson) och "The boat" ( Av Nam Li ). Jag blir så himla besviken på alla bokhandlar. Borde de inte ta vara på tillfället nu och rea ut en massa böcker så att de för en gång skull säljer mycket? Nuförtiden sker ju den största försäljningen via internet på Adlibris och Bokus och för att inte bokhandlarnna ska försvinna borde de rea ut alla de där titlarna som är ett par år gamla och som folk nog gärna köper för en femtilapp. Men på hyllan för barn-och ungdomsböcker fanns knappt tio titlar som jag inte kände mig ett dugg lockad av att läsa och de kostade alla över 70 kr..

Aja. Något som inte är fel, utan faktiskt väldigt bra är att jag har börjat läsa Malin Isakssons bok "Isnätter". Vi som ska arbeta med releasen har fått ungefär halva boken för att få ett grepp vad den handlar om. Jag har läst 50 sidor och den är verkligen jättebra. Mycket fint poetiskt språk, bra korta kapitel och historien känns trovärdig. Jag längtar efter att få läsa den som en färdig bok.

Ha det bra! /Hanna

Färgskala

2011-02-26T18:10:00.000+01:00

När man har sportlov kan man göra saker man annars aldrig hinner . Som t.ex att försöka ordna sina böcker i en färgskala.

Blev sådär.

Vad köper ni?

2011-02-23T21:52:00.000+01:00

Idag började bokrean. Tidigare år har jag hängt på låset och köpt en massa böcker redan första dagen, men nu ligger sportlovet en vecka senare än vanligt och jag har fullt upp med skolan och aktiviteter ; så jag kommer troligtvis inte kunna använda mina presentkort på akademibokhandeln förrän på fredag eller lördag.

Böcker jag funderar på att köpa:

När jag går igenom bokrea-katalogerna blir jag alltid en aning frustrerad.
a) Litteraturen för barn och ungdomar får de sista fyra sidorna i varje katalog.
b) En halv sida av de fyra är tillägnad ungdomsböcker, resten barnböcker.
c) Många böcker jag har köpt under året, och fortfarande inte läst, är nu på rea för extremt billiga priser.
d) Alla bra böcker på rean har jag redan. Typ.

Men jag hittade i alla fall de här sex böckerna som jag ska fundera över lite mer.
Har ni några tips, vad ska ni köpa på rean?

/Hanna

Abstrakt och konkret novellsamling

2011-02-20T16:18:00.000+01:00

I etapper har jag läst Miranda Julys "Ingen hör hemma här mer än du", en novellsamling med sammanlagt sexton noveller. Innan har jag sett hennes film Me and you and everyone we know, en film som jag gillade väldigt mycket men samtidigt gjorde mig lite förvirrad och borta. Samma känsla har jag nu efter att ha läst hennes bok.

"En kvinna vaknar om natten av att någon långsamt går uppför trappan till hennes lägenhet. Dana börjar en sykurs för att få lära känna sin chefs fru. "Maria" undervisar en grupp pensionärer i simning i sitt vardagsrum. En jordbävningsexpert planerar hur hon ska förföra prins William ... "

Vissa noveller är korta, andra långa. Vissa noveller är poetiskt skrivna, andra mer vardagligt. Vissa noveller är realistiska, andra overkliga. Vissa noveller handlar om kärlek, andra om att leva livet. Men en sak har alla noveller gemensamt, de är annorlunda och lämnar frågor i mitt huvud. Miranda July har lyckats med den här knorren på slutet som en novell ska ha. Och det är den som gör att jag fortsätter att fundera över novellen när den är slut.

Ett tips för alla er som vill läsa en novellsamling med hvududtemat kärlek, men som även tar upp mycket mycket mer.

Femton svenska riksdaler.

2011-02-12T21:26:00.000+01:00

Idag köpte jag tre böcker för femton kronor, second hand. Jag hoppas att de är bra:

-Nick and Norahs oändliga låtlista av David Levithan, Rachel Cohn
-Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon
-Pirates! av Celia Rees

En kompis har tipsat mig om de två översta och jag hoppas att Mark Haddons bok ska vara riktigt bra.

"Christopher har Aspergers syndrom. Han kan alla världens länder och deras huvudstäder, han kan dessutom alla primtal upp till 7057. Men det han inte alls förstår är människor, och deras ibland tvetydiga känslor.

Det här är Christophers berättelse om när han bestämmer sig för att, i fotspåren på sin idol Sherlock Holmes, ta reda på vem som har dödat grannfruns hund. Han har att brottas med inte bara sin egen oförståelse inför den kaotiska omvärlden utan också omvärldens oförmåga att förstå honom. Och i mordgåtan ligger lögner begravda som omkullkastar hela hans tillvaro." (Från bokens baksida)

Jag börjar automatiskt att tänka lite på filmen "I rymden finns inga känslor". Där huvudpersonen har aspergers syndrom, snöar in på vissa saker, har obrytbara vanor och kräver symetri. Det ska bli intressant att jämföra de två berättelserna när jag läst boken men jag tror redan nu att Mark Haddons bok inte är lika humoristisk som "I rymden finns inga känslor".

Har ni läst någon av böckerna jag köpt och vad tycker ni i så fall om dem?

Långt ifrån och nära

2011-02-10T21:05:00.001+01:00

Musiken i mitt huvud just nu. Huller om buller. Men ändå.

Miles and miles away <--- Klicka

En ny releasefest!

2011-02-06T17:49:00.003+01:00

I torsdags var jag på Palatset för att planera en ny bokreleasefest. Denna gång är det Malin Isakssons nya bok "Isnätterna" som ska släppas. Hon har tidigare skrivit "Brännhett" och "Rör vid mig!". Det kommer nog att bli väldigt kul den här gången också. Vi kommer att arbeta med musik,foto,text och film för att tolka boken och göra releasefesten så rolig som möjligt. De som kommer till festen kommer också att få delta, i workshops eller på andra sätt.

Det är så roligt att Palatset är med och ordnar boksläpp. Att avsluta ett skrivarbete på ett sådant sätt måste vara så härligt, mycket roligare än att bara maila in de sista raderna till förläggaren och sedan är hela processen slut.

Alla som inte vet vad Palatset är kan läsa här, eller gå in på deras hemsida.

Butterfly (Fjäril) av Sonya Hartnett

2011-02-04T20:11:00.001+01:00

Plum är en osäker trettonåring med dåligt självförtroende och är rädd för att sticka ut ur mängden. Hon tycker att hon är tjock och ful, och har svårt att anpassa in i tjejgänget i skolan. Varje gång hon umgås med dem känner hon sig som någon hon inte är och hon blir ofta väldigt sårad av vad de andra tjejerna säger. Plum håller på att bli vuxen och ingen tycks förstå henne varken vänner eller familj. Ensam brottas hon med sina tankar.

Så en dag blir hon av en slump överbjuden till grannen Maureen. Maureen lever med sin ofta frånvarande man och son i huset intill och verkar ha det perfekta livet. Lyckat liv, snygg kropp, fint hus och underbar son. Hon blir den Plum kan prata med, den enda enligt Plum som kan förstå henne och den enda Plum hittar styrka hos så hon kan bryta mönster och göra som hon vill. Maureen lovar att inte vara så falsk som Plums vänner och bry sig om Plums bästa. Men i längden kanske inte Maureen är den förebilden Plum ska ha?
Jag hade väldigt höga förväntningar på den här boken. Jag har hört mycket bra om den och läst riktigt bra recensioner. Så jag läste boken med ett kritiskt öga.

Jag vet inte om det var det att jag läste boken på engelska och därför inte förstod de här smågrejerna som ibland gör en hel bok, men jag fastnade inte riktigt för den. Handlingen var bra och den gick inte för långsamt framåt (boken är ganska kort, ca 200 sidor) och karaktären Plum kändes trovärdig och så ensam och sorglig som jag tror att Sonya Hartnett vill framställa henne och vännerna är verkligen bra beskrivna som hemska och okänsliga. Jag tror bara att boken inte var så fantastisk som jag hade väntat mig.

Den är läsvärd om man vill läsa en bok om en tonåring som söker efter vem hon är, och är sugen på att läsa en bok som inte kan ställas in i kategorin "Feel Good". För boken är dyster och lite sorgsen även om den bara beskriver Plums vanliga liv. Jag måste lära mig att inte bygga upp höga förväntningar, då är det mycket svårare att fastna för en bok. Om jag hade läst den här boken av en slump, kanske hittat den i en dammig hylla på Läkarmissionen, då hade jag sett boken på ett helt annat sätt.

/Hanna

The boy in the striped pyjamas

2011-01-29T22:39:00.000+01:00

Nu har jag provat ett helt nytt sätt att läsa en bok. Jag har länge velat läsa "The boy in the striped pyjamas" (Pojken i randig pyjamas) och så hittade jag den på ljudbok, på engelska. Jag har aldrig lyssnat på en ljudbok på engelska förut. Men det var inte mycket svårare än en på svenska.

"The boy in the striped pyjamas" var otroligt bra. Det beror ju mycket på vem som är uppläsare och Michael Maloneys röst passade perfekt till historien som är skriven av John Boyne. Pojken i randig pyjamas är ännu en bok om förintelsen. Men den här boken sticker ut från mängden. Bruno är en tysk, nioårig oskuldsfull liten pojke. Hans far är en naziofficer och Brunos familj tvingas en dag flytta från Berlin till ett ställe långt borta eftersom hans far har tilldelats en viktig uppgift. Bruno tvingas lämna sitt liv och sina vänner i Berlin för att flytta till det lilla stället "Outwith", som han kallar det. De flyttar in en villa långt ute på landet och Bruno blir snabbt uttråkad av att inte ha någon att leka med. Det enda som finns utanför husets väggar är någon sorts bondgård full av människor i randiga pyjamasar bakom ett stort stängsel. En dag bestämmer han sig för att gå ut på upptäcksfärd. Efter en lång promenad längs stängslet träffar han en liten pojke, också han klädd i en randig pyjamas. En vänskap tar sin början mellan de två pojkarna, trots stängslet som skiljer dem åt.

Det är som är så fruktansvärt bra med den här boken är att den är skriven fullt ut från Brunos perspektiv. Det är en nioårings språk, och ovetande tankar. Han förstår inte vad som försigår där bakom stängslet och vad hans far egentligen jobbar med. Det blir effektfullt och nytt. I en intervju med författaren berättar John Boyne att många läsare har stört och irriterat sig på Brunos naivitet och ovetande, att det blir överdrivet och att han borde förstått vad som försigick. Men John Boyne förklarar på ett bra sätt att vuxna människor innan 1945 inte förstod vad judarna utsattes för, och om det såg någonting eller hörde någonting så satte de inte stopp för det. Det var först efter 1945 som sanningen skakade världen. Då är det ju inte omöjligt att en liten nioårig pojke inte förstod vad som hände. Intervjun är väldigt bra och går att lyssna på sista cd-skivan i ljudboken.

Lyssna på boken, läs boken eller se filmen. Ni kommer inte bli besvikna.

First Aid Kit i Tv4

2011-01-25T19:42:00.000+01:00

Som ni kanske redan vet är jag väldigt förtjust i First Aid Kit. Jag blir som förtrollad av deras musik och kan verkligen inte sluta lyssna. I söndags var båda systrarna med i Tv4 där de spelar sin cover av Johnossis "What's the point".

Ni kan kolla vidare på tv4 play och se en intervju samt en video där de spelar en av sina låtar ; "I met up with the king". Om någon av er har hört Fleet Foxes så kan det vara kul att kolla in deras cover av "Tiger Mountain Peasant Song" på youtube. De var bara 15 och 17 år då, och det var tack vare den videon de har lyckats slå utomlands, videon har nästan 2 miljoner visningar.

Läsa en bok två gånger?

2011-01-23T00:09:00.000+01:00

Nu är det faktiskt andra gången jag har läst ut Svenne av Per Nilsson. Vanligtvis läser jag sällan en bok två gånger, har jag upplevt boken en gång så räcker det. Jag vill inte höra samma historia igen utan överraskningar och jag är rädd för att jag ska ha växt ifrån boken sedan gången innan och inte gilla den lika mycket som första gången. Det är bara ytterst få böcker jag kan läsa om, kanske en tiondel av mina favoritböcker, Harry Potter och Boktjuven inräknade.

Så när min svenska/so lärare sa att vi skulle läsa Svenne av Per Nilsson blev jag först ganska besviken. Men när jag sedan började läsa upptäckte jag att jag uppskattade boken mycket mer nu än förra gången för drygt två år sedan. Svenne handlar om hur en vanlig svensk kille från landet blir den mest jagade personen i Sverige. Boken känns väldigt aktuell nu när ett främlingsfientligt parti har kommit in i riksdagen och det är precis vad som händer i boken.

Den här gången tror jag att det var tvärtom, istället för att jag har växt ifrån boken har jag växt ifatt den. Jag har mer kunskap om ämnet nu och kan ta till mig mer av boken.

Hur är det för er? Brukar ni läsa om böcker och hur brukar det kännas?

Glöm inte följande.

2011-01-22T21:39:00.001+01:00

Hej Hannas läsare!
Ni är väldigt många, tror jag. Inte så konstigt med tanke på att Hanna är världens bästa på att skriva bokrecensioner. Hanna är världens bästa på väldigt mycket. Till exempel:

Vara snäll
Vara snygg
Få en att känna sig bra till mods (typ som Jaspar i Twilight)
Låta som Birgitta (2.17)
Veta allt
Komma på bra idéer
Rita
Vara ödmjuk (trots att hon är bäst på allt)
Hämta på dagis
Prata
Skriva (noveller, dikter, nyhetsartiklar, blogginlägg, u name it)
Skriva bra mail på Facebook
Planera
Göra andra glada

Samt mycket, mycket mer. Hanna ät bäst på allt, typ. Ibland gör Hanna mig väldigt avundsjuk men sen kommer jag på hur glad jag är att ha henne som vän. Naw, nu ger Hanna mig en kram. JAG VET ATT NI BLIR F1 AVUND7KA... He he he...

Jag ska i alla fall sova över här i Hannas mirakulöst mysiga hem och det känns väldigt bra.
Hare gött! (I KP står det att gött betyder rumpa men jag tror inte riktigt det.)
Puss från en hemlig.

Kolka av Bengt Ohlsson

2011-01-14T20:37:00.000+01:00

Kolka är första boken jag har läst av Bengt Ohlsson och jag gillade den mycket. Den var lätt att läsa, med flytande, levande och bra språk. Den var spännande och tog oväntade vändningar hela tiden. Den klassas som en vuxenbok men kan absolut även läsas av ungdomar. Här är ett klipp från kulturprogrammet "Babel" med en intervju med författaren. Han berättar vad boken handlar om och hur det gick till att skriva den.

Tycker ni boken verkar intressant?

En sagolik föreställning!

2011-01-10T19:25:00.000+01:00

Jag hade faktiskt väldigt dålig koll på hur historien om "Den lilla sjöjungfrun" egentligen var. H C Andersens orginalverision har jag inte läst och jag hade bara vaga minnen av Disneys version. Därför var det väldigt kul att få gå på teater och se historien berättad för mig igen, fast på teaterns vis.

Det var en underbar föreställning, otroligt välspelad och allt annat var väldigt bra gjort, rekvisitan, ljuset och speciellt hur scenen var uppbyggd. Som ni ser på bilden fanns ett stort träd i mitten och det trädet stod kvar genom hela föreställningen. Det kunde snurra, hade luckor i stammen som kunde användas som stege eller plattform att stå/sitta på, det kom ljus ur olika hål m.m. Men det bästa av allt var att skådespelarna sprang upp längs stammen, gjorde en liten akrobatisk rörelse och gled ner igen. Allt var fint, sagolikt och spännande.

Ta chansen att se den på Dramaten, det finns biljetter kvar. Den passar för alla åldrar men jag tror verkligen att barn uppskattar den mycket så ta med syskonet eller kusinen.

Det här med book trailer..

2011-01-02T17:25:00.002+01:00

Att göra en trailer för en bok verkar vara det nya sättet att göra reklam för böckerna innan de kommit ut i bokhandlarna. Det är en väldigt bra idé. Men något som jag tror kan bli fel är att de som gjort trailern ger huvudkaraktärerna ansikten och det kan faktiskt förstöra hela ens uppfattning av en bok. Så om det ska bli populärt med trailer så skulle jag föredra att de ska vara tecknade trailer som t.ex. den till "The Graveyard Book" här nedan.

Jag hittade faktiskt trailern till "Himlen börjar här" som jag recenserade i det tidigare inlägget. Fin men kanske lite avslöjande av hur huvudkaraktärerna ser ut?

Vad tycker ni?

Otrolig berättelse om kärlek och saknad

2011-01-01T00:30:00.004+01:00

Det är inte ofta jag läser en riktigt bra kärleksroman för ungdomar. De som skrivs i Sverige känns ofta väldigt klyschiga, det är samma osäkra huvudkaraktärer, samma fyllefester och samma förbjudna kärlekar. Det finns säkert en hel del sådana böcker i den engelska ungdomslitteraturen också men vad jag har stött på bland engelska ungdomsromaner så har böckerna varit väldigt olika och nyskapande. ”Himlen börjar här” av den amerikanska författaren och poeten Jandy Nelson är en av de böckerna, men den är inte bara nyskapande, den är också fruktansvärt bra skriven, hjärtslitande ,humorfylld, djup och helt klockren.

Lennie är sjutton år och har precis förlorat sin syster Bailey. Utan Bailey känner sig Lennie tom, naken, ensam. Hela livet har hon vuxit upp vid Baileys sida, de har gjort allt tillsammans och plötsligt tvingas Lennie leva livet utan sin syster och allt blir mycket svårare. Lennie börjar t.ex. ifrågasätta varför hennes och Baileys mamma lämnade dem när de bara var små barn och inte hört av sig sedan dess. Hon kan nu inte längre godta sin mormors ursäkt att hennes mamma var rastlös och ville upptäcka världen, resa runt och möta den stora kärleken. Hon vill ha ett svar på sin mammas frånvaro. Tiden efter systerns död möter Lennie själv för första gången kärleken, men hon har svårt att kontrollera sina känslor och lyckas trassla in sig i två förhållanden. Samtidigt kämpar hon med sorgen efter sin systers död och alla oroligheter gör att hennes liv ställs på din spets.

Det märks att Jandy Nelson har varit poet. Dikterna som inleder varje kapitel är väldigt bra skrivna och innan jag visste att hon varit poet häpnade jag över hur bra de var. Det är huvudkaraktären Lennie som får vara författare till dikterna i boken och längst ner på sidan står det var dikten var funnen. Hon strör alltså dikter runt sig som hon klottrat ner på godispapper, pappersmuggar, ristat in i träd o.s.v. Hur dikterna sedan hittats får man inte veta förrän i slutet av boken. Dikterna är en sådan detalj som gör att jag kommer att minnas boken en lång tid framöver.

Historien i ”Himlen börjar här” är så levande. Jag kom på mig själv med att fundera över Lennies situation flera gånger varje dag under dagarna jag läste boken. Det här definitivt en av de bästa böckerna som skrivits 2010.

/Hanna

Sista timmarna av 2010..

2010-12-31T12:14:00.000+01:00

Jag älskar när man summerar ett år för det får mig att förstå hur mycket som kan hända på så kort tid. Kolla i dagens Svenska Dagblad, där är en hel bilaga tillägnad 2010 i bilder.

Årets bästa...

Bok

Himlen börjar här - Jandy Nelson
Jag finns - Maja Maria Henriksson

Skiva

Write about love - Belle and Sebastian
Flaws - Bombay Bicycle Club
Contra - Vampire Weekend

Bioupplevelse

Harry Potter och dödsrelikerna (Jag får alltid samma härliga känsla av att vilja stanna kvar förevigt i biosalongen efter en Harry Potter film.)
Nowhere boy (Otroligt bra om John Lennons uppväxt, perfekt för alla Beatles-och Aaron Johnson fan)

Teater/Musikal

Momo eller kampen om tiden (Enskedespelet 2010)

Utställning

Fashion - Fotografiska

/Hanna

Kan man säga God Jul i efterskott?

2010-12-25T15:30:00.000+01:00

Eller ska jag kanske säga God fortsättning? Men det känns verkligen inte som ett ungdomligt sätt att uttrycka sig. Jag vill i alla fall säga God Jul eftersom jag inte hade tillfälle att skriva någonting igår. På förmiddagen var jag hos släkten på mammas sida och kvällen tillbringade jag med släkt på pappas sida (då var vi över tjugo stycken!) så det fanns ingen tid till att skriva på bloggen. Jag hoppas att ni hade en otroligt bra julafton och fick många fina presenter och åt mycket god julmat. Kommentera gärna vad ni fick, det är alltid lika roligt att få veta!

För några veckor sedan skrev jag ju om boken "The Exquisite Book" och jag fick den igår, gissa om jag blev glad! Nu vet jag lite mer om den efter att ha bläddrat igenom den och läst lite. Det känns verkligen som en typisk "hanna-bok" och en bok för alla er andra som gillar alternativasurrealistiskaindieillustratörer. Det är hundra olika illustratörer som har gjort varsitt konstverk. Boken är uppdelad i tio kapitel och i varje kapitel finns 10 konstverk. Det speciella med den här boken är att alla bilder hänger ihop utan att illustratörerna gjort bilderna tillsammans. Det går till så att den första illustratören får veta vad kapitlet ska heta, t.ex. "In the clouds", när han/hon gjort färdigt sin bild skickar den bilden vidare till nästa illustratör i turordningen och den ritar en egen bild, och när den är klar skickar den vidare sin bild till nästa. Alltså får illustratören se den tidigare bilden. Bilderna hänger ihop så att en horisontiell linje följer alla bilder. Det kan ni se tydligare i youtube-videon för boken. Varje kapitel väcklar man ut, så det är inte direkt någon bok att sitta och läsa på tunnelbanan, men den är perfekt att sitta och bläddra i hemma. Så jag ber er nästan att köpa den för den är fruktansvärt fin. I boken finns faktiskt också ett konstverk av en svensk illustratör, Camilla Engman.

God fortsättning!

/Hanna

Ett oväntat slut - Mockingjay

2010-12-23T16:14:00.000+01:00

Först var jag väldigt tveksam till den tredje delen av trilogin "Hungerspelen". Det kändes redan efter första boken som att historien var fulländad och bara skulle bli sämre av en till del. Men när den andra boken släpptes och jag lite motvilligt läste den kunde jag sedan inte tänka mig Hungerspelen utan den andra delen. Samma sak gäller tredje och sista delen. Nu har Suzanne Collins knutit ihop historien på ett mycket bra sätt och historien är verkligen perfekt avslutad.

Tredje delen är precis så spännande och intressant som de tidigare delarna. Suzanne Collins använder sig av en cliffhanger metod så att man efter varje kapitel vill börja på nästa. Men något nytt är att den här boken bär på mycket mer mörker och depression än de andra.

Boken utspelar sig fortfarande i den hemska framtiden då världen är uppdelad i 13 distrikt som alla styrs av ett, "The Capitol". Nu får man följa rebellernas kamp för att störta "The Capitol" och göra distrikten mer självständiga. (Jag varnar för att jag kan avslöja saker nu för de som inte har läst andra delen). Katniss lever i distrikt 13 tillsammans med de andra överlevarna från distrikt 12 och har svårt att anpassa sig till sitt nya liv. Hon bär på många minnen från sina upplevelser från Hungerspelen, både fysiska och psykiska. Peeta är fånge i "The Capitol" och torteras av President Snow. Gale finns inte alltid där att stötta Katniss utan hjälper rebellerna inför det stora kriget.

Ett deprimerande dis ligger hela tiden över boken och det visas främst i de sista kapitlen. Slutet är hemskt. Det visar hur kriget drabbar människorna från både Rebellernas sida och "The Capitol" och ett tag trodde jag att det inte att skulle gå att avsluta boken med en överlevande Katniss, men slutet tar en oförutsägbar vändning.

Jag minns första gången jag läste "Hungerspelen" och blev fast efter bara några sidor. De två andra delarna har jag läst på engelska och de var lika gripande de. Men trots det var det faktiskt inte sorgligt att lägga ifrån sig boken och lämna karaktärerna, miljöerna och den speciella "Hungerspelkänslan". Suzanne Collins vet hur man avslutar en berättelse utan obesvarade frågor.

/Hanna

6 dagar kvar till friheten..

2010-12-15T19:43:00.000+01:00

Jag tänkte härma Tonårsboken lite och berätta vilka böcker som jag kommer att läsa i jul. Jag känner ju mig själv rätt så bra så jag är medveten om att jag kanske lyckas läsa tre av dem, men mitt mål är tre böcker och förhoppningsvis blir det fler.

Jullov om 6 dagar. Jag längtar så jag kan dö!
/Hanna

Hur kan man skriva så bra som trettonåring?

2010-12-06T21:53:00.008+01:00

För drygt en vecka sedan läste jag ut Anne Franks dagbok, den är skriven av en judisk flicka som levde gömd under Andra Världskriget i det ockuperade Holland. Man får läsa hennes dagboksanteckningar från 12 juni 1942 till 1 augusti 1944.

Boken fångade mig verkligen efter första sidan, hennes språk är så livfullt och gripande och det var omöjligt att sluta läsa. Hela tiden tänkte jag "bara ett stycke till" och så läste jag tjugo. Anne Frank var också en sådan intressant människa och jag förundras över hur hon var och framförallt hur bra hon skrev och berättade. Här nedan kan du läsa om livsödet Anne Frank, hennes liv innan och under kriget. Jag förstår om ni inte orkar läsa allt, det är ju faktautdraget ur en lång artikel jag skrev i skolan. Den är inte heller av bästa kvalitet eftersom vi skrev i redaktionerna under tidspress. Aja. Något ni måste är iallafall att läsa hennes dagbok, den nya utgåvan från 2005! Jag tvingar er!

Livsödet Anne Frank

“Jag hoppas att jag ska kunna anförtro dig allt så som jag hittills aldrig har kunnat åt någon och jag hoppas att du kommer att bli ett stort stöd för mig” Så skrev Anne Frank för första gången i sin dagbok den 12 juni 1942. Dagboken som kom att bli hennes närmaste väninna under de 2 år och trettio dagar hon levde gömd i ”Gårdshuset”, centrala Amsterdam, Holland.

Annelies Marie Frank, kallad Anne, föds den 12 juni 1929 i den tyska staden Frankfurt am Main. Hon lever där med sin far Otto Heinrich Frank (kallad Pim i hennes dagbok), mor Edith Holländer Frank och äldre syster Margot Frank. Familjen är judar men icke-ortodoxa judar. Det betyder att de inte håller strängt fast vid traditionell lära och levnad. Istället är de liberala judar, de firar t.ex. gärna judiska högtider och håller fast vid vissa traditioner.

I början av mars 1933 hålls ett kommunval i Frankfurt och Adolf Hitlers Nazistparti får flest röster. Judarna i Frankfurt vet vad Hitler strävar efter och börjar känna en viss oro över att bo kvar. Många judar lämnar landet vid denna tid för att hitta en tryggare plats att bo på i ett annat Europeiskt land.

Vid den tiden flyttar Anne, Margot och Edith till deras mormor som bor i Aachen, en stad nära holländska gränsen. Därifrån är det lättare att fly från Tyskland. Annes far Otto får ett erbjudande om att starta ett företag i Hollands huvudstad, Amsterdam, och flyttar dit vid samma tid som resten av familjen flyttar till mormodern. Efter en kort tid i Amsterdam startar Otto ett företag, OPEKTA AB, som tillverkar pektin. Pektin används för att få sylt och marmelad att stelna och det går mycket bra för företaget. Otto lyckas även hitta en bostad åt familjen i en av Amsterdams förorter. Edith och Margot flyttar dit på direkten men Anne stannar kvar ett par månader hos sin mormor.

Anne är fyra år när hon flyttar och hon anpassar sig snabbt till sitt nya liv i Amsterdam. Holländska lär hon sig fort och hon har inte problem med att få nya vänner. Många familjer i området där familjen Frank bor är judar som har flytt från Tyskland precis som dem. Som femåring börjar Anne en Montessoriskola och fortsätter sedan efter ett år i ”storskolan” där även Margot går. Anne och Margot är mycket olika. Margot är tystlåten, lugn och har lysande betyg i alla ämnen. Anne är annorlunda med sin pratglada mun, självsäkerhet och energiska personlighet. Anne gillar många saker bl.a. historia, grekisk mytologi, att skriva, filmstjärnor, djur, att skratta, pojkar och att gå på kalas. Hon lever ett väldigt socialt liv, har många vänner, både pojkar och flickor och dessutom en hop med beundrare efter sig.

I sin dagbok skriver hon den 20 juni 1942: ”Så snart någon pojke frågar om han får cykla hem ihop med mig och ett samtal tar sin början, kan jag nio gånger av tio vara säker på att ynglingen i fråga har den obehagliga ovanan att bli eld och lågor på fläcken och aldrig kommer att ta blicken från mig.”

I maj 1940 ockuperas Holland av Tyskland och som i alla ockuperade länder blir judarna tvungna att bära Davidsstjärnan på vänster sida med texten ”Jude”. Annes liv förändras långsamt till något helt nytt efter ockupationen. Judelagarna blir fler och fler och deras frihet blir mindre och mindre. ”Judar måste bära judestjärna. Judar måste lämna in sina cyklar. Judar får inte åka spårvagn. Judar får inte åka bil, inte ens privat. Judar får bara handla mellan kl 15.00 och 17.00. Judar får bara gå till en judisk frisör. Judar får inte vistas på gatorna mellan kl. 20.00 på kvällen och 06.00 på morgonen. Judar får inte besöka teatrar, biografer och andra nöjeslokaler.” skriver hon förargat i sin dagbok.

Eftersom judar har arbetsförbud skriver Otto Frank över firman till sina holländska kollegor Viktor Kugler och Johannes Kleiman i samband med att OPEKTA AB flyttar till ett nytt kontor i centrala Amsterdam, kontoret som senare kommer att bli familjen Franks gömställe.

På sin trettonde födelsedag får Anne Frank sin dagbok, den nu mest kända dagboken genom alla tider, men då bara Annes egna. Hon utnämner dagboken till sin närmaste väninna redan fjärde gången hon skriver i den, och väninnan döps till Kitty. Till Kitty anförtror Anne alla sina upplevelser och tankar.

Inte ens en månad efter att hon fått dagboken börjar livet förändras för Anne på riktigt. I sin dagbok skriver Anne om ett samtal med sin far ”För några dagar sedan, när vi båda promenerade runt här ute på torget, började far tala om att gå under jorden (…) »Jo, Anne«, sa han, »som du vet började vi redan för ett år sedan att flytta kläder, livsmedel och möbler hem till andra människor. Vi vill inte att våra ägodelar ska falla i händerna på tyskarna, och ännu mindre vill vi själva åka fast. Så därför kommer vi att ge oss av självmant och inte vänta på att bli hämtade.« ”

Redan samma dag som Anne beskriver den här händelsen i sin dagbok knackar det på dörren hos familjen Frank och de får veta att Otto har fått en inställelseorder från SS. Men Otto visar sig aldrig där, familjen bestämmer sig för att det är tid för att gå under jorden. Morgonen den 6 juli 1942 klär sig familjen i så mycket kläder de bara kan och med hjälp av Ottos kollegor på arbetet får de med sig mer av sina ägodelar också. Familjen blir tvungen att gå den långa vägen till centrala Amsterdam, då alla färdmedel är förbjudna för judar. Under den långa promenaden dit inviger Edith och Otto Anne i deras plan. De ska gömma sig i Ottos företagshus. Alla utom de på firman tror att familjen flytt till Schweiz.
Gömstället där familjen gömmer sig är en påbyggnad på Ottos företagshus, kallad Gårdshuset. Gårdshuset är knappt synligt om man befinner sig nere på gatan och väl inne i huset måste man gå igenom många kontor och utrymmen tills man kommer till en svängbokhylla. Bokhyllan är ingången till Gårdshuset. Där bakom finns 74 m² där familjen numera ska bo tillsammans med fyra andra. Den 13 juli anländer Hermann van Pels, Auguste van Pels och Peter van Pels, kallade Hans, Petronella och Alfred van Daan i hennes dagbok. Van Pels är vänner till familjen och har varit med på planerna sedan en lång tid tillbaka. Ett par månader senare anländer även Fritz Pfeffer kallad Albert Dussel i hennes dagbok. De är de åtta personer som kommer att leva tätt inpå varandra de följande 2 åren och trettio dagarna.

Helt isolerade från omvärlden är de inte, de hålls uppdaterade med nyheter från kriget och får mat och andra nödvändiga saker genom Ottos kollegor. De förser dem även med böcker, läromedel och andra saker att sysselsätta sig med.

Men att leva så tätt inpå varandra på en sådan liten yta utan ett andetag frisk luft är inte lätt. Anne märker hur hon börjar irritera sig på sin mor och syster, och hon är inte den enda. Bråk och tjafs blir vanligt i Gårdshuset och Anne blir ofta syndabocken. ”Jag har alltid varit familjens clown och odåga, har alltid fått sona dubbelt för alla gärningar, först med en uppläxning och sedan med en förtvivlan inombords”, skriver hon ledsamt efter att ännu en gång blivit utskälld för något som hon inte har gjort.

I sin dagbok skriver Anne en hel del om hur hennes relation med sin mor ständigt sätts på prov. Edith retar sig och skäller på Anne hela tiden och Anne lever med de jobbiga känslorna att hon inte kan älska sin mor. Hon beskriver hur Edith saknar egenskaperna en mor ska ha och att hon tar upp exempel från sin barndom samt tiden i Gårdshuset. Anne känner mycket mer gemenskap med sin far som hon älskar innerligt och kärleken från sin far kompenserar för den kärlek hon aldrig fått från sin mor. Under sista året hon lever i fångenskap börjar Anne även få speciella känslor för Peter van Pels. Det börjar som en vänskap då de båda upptäcker att de kan prata om saker som de inte kunnat prata med någon annan om förut. Sedan växer vänskapen till en förälskelse.

Anne har det mycket bra under de här åren om man jämför med många andra judar som lever i Amsterdam. Hon lever inte i fångenskap, hon tvingas inte arbeta, hon har mat på bordet, hon har tillgång till att tvätta sig och får vara med sin familj. Men Anne kan inte känna lycka över hur hon lever. Hon saknar sitt gamla liv, sina vänner och friheten. Hon sitter ofta i ett av Gårdshuset fönster och tittar ut på himlen och drömmer om den friska luften.

Under våren 1944 hör Anne på radion via utbildningsminister Geritt Bolkestein att man efter kriget bör samla in allt material som skildrar hur den nederländska befolkningen påverkas av kriget, däribland dagböcker. Det är då Anne börjar renskriva sina dagböcker och döper sin historia till ”Het Achterhuis”, på svenska ”Gårdshuset”.

Men så en förmiddag, den 4 augusti 1944 arresteras familjen Frank. Någon gång mellan kl.10 och halv elva bryter sig SS Oberscharfüren Karl Josef Silberbauer in i Gårdshuset med hjälp av tre civilklädda män som egentligen är medhjälpare från den holländska polisen, Grüne Polizei. De fyra Gårdshusborna arresteras, samt Ottos kollegor Viktor Kugler och Johannes Kleiman, dock inte Ottos två kvinnliga kollegor Miep Gies och Bep Voskuijl. Gårdshusborna sitter sedan fyra dagar i häkte varefter de forslas vidare till det judiska genomgångslägret, Westerbork. Därifrån åker de sedan med det sista tåget som avgår till koncentrationslägren i Tyskland och Polen. Tre dagar senare anländer de till förintelselägret Auschwitz. Alla utom Otto Frank av Gårdshusborna dör i koncentrationslägren. Några dör av sjukdom andra i gaskamrarna. Anne dör tre dagar efter Margot av sjukdom i mars 1945 i Bergen-Belsen, bara ett par månader innan lägret befrias. Otto Frank befrias av ryssarna och han återvänder till Amsterdam i slutet av juli 1945

Det är bevisat att de åtta gömda blev förråda till Grüne Polizei då ett anonymt telefonsamtal tipsade om var de befann sig. En kvinna som jobbade understundom på OPEKTA förhördes efter krigets slut, men det fanns inte tillräckligt med bevis för att styrka hennes skuld.

När de gömda blev arresterade tog Miep Gies hand om Annes dagböcker och lösblad för att kunna ge dem till Anne när hon återvände. Men när röda korset kom med beskedet sommaren 1945 att Anne hade dött i Bergen-Belsen gav Miep Annes fem dagböcker och högen med lösblad till Otto. Han började då läsa sin dotters historia och innersta tankar. Han bearbetade den tillsammans med sin nya hustru Fritzi Frank som liksom Otto överlevde Auschwitz. Efter en ytterligare bearbetning av förlaget Contact kunde boken ges ut för första gången.

Orkade ni läsa? Jag förstår er verkligen om ni inte orkade, men om ni någon gång vill läsa om Anne Franks liv kan ni gå tillbaka till det här inlägget. Och det är somsagt inget jag skrev nu, det skrevs i skolan under arbetet om Andra Världskriget.

/Hanna

Sweet fifteen?

2010-12-04T18:13:00.001+01:00

Hej!
Jag är ledsen för extremt dålig uppdatering. Jag kommer med den vanliga ursäkten att skolan nästan tar all min tid. Sedan förra gången jag skrev har det hänt något väldigt stort i mitt liv. Jag har nämligen blivit femton år och äntligen kan livet börja. Första veckan som femtonåring har verkligen varit annorlunda från alla veckor som fjortonåring. Det finns ju så OTROLIGT mycket jag kan göra nu. Bla. betala med kort på bio, köra moped, hyra film från femton år, cykla utan hjälm, gå på filmfestival... och ja, det är väl ungefär där det tar slut.

Nej vad är egentligen den stora grejen med att bli femton? Jag känner mig precis likadan som förut och mina nya möjligheter är ju inte de största. Jag kommer aldrig att köpa en moped, för det första är det väldigt dåligt för miljön, den är också väldigt dyr och hur kul är det att köra runt på den och låta som en traktor? Att cykla är ju hundra gånger bättre, det går ju inte mycket långsammare och man slipper dessutom en stor hjälm som trycker ihop ansiktet. OCH det är bra för miljön..

Men andra möjligheter som att hyra film från femton år, betala med kort på vissa ställen och gå på Stockholms filmfestival är väldigt skönt att jag får göra nu. För ett par veckor sedan kom Stockholms filmfestival till vår klass och delade ut festivalkort för hela festivalveckan så vi kunde gå på hur många filmer vi ville. Men för att få gå på filmfestivalen var man tvungen att vara femton och för mig var det 10 dagar kvar tills jag blev det. De där 10 dagarna hade tydligen en jättestor betydelse, det var omöjligt att jag skulle få gå på festivalen. "Reglerna är sådana att man måste vara femton!", sa de till mig och de andra november och decemberfödda. Det var så otroligt orättvist för jag var väl inte mindre omogen än andra i min klass? Nu är jag iallafall tillräckligt "mogen" och nästa år, då ni, då ska jag gå på så många filmer som möjligt om dagen!

Meningen med det här inlägget var egentligen att lägga upp en bild på tre böcker som alla verkar superbra och som jag fick från olika håll i födelsedagspresent men jag kom visst ifrån ämnet lite när jag började skriva..

1. Ingen hör hemma här mer än du - Miranda July
2. Butterfly - Sonya Hartnett
3. Kolka - Bengt Ohlsson

Jag ser SÅ framemot att läsa alla tre! Och tur att jag är femton ifall det skulle bli åldersgräns på böcker i framtiden.
/Hanna

Åh, jag vill ha ha ha!

2010-11-25T19:24:00.001+01:00

Gud vad roligt det är när man hittar någonting som man känner att man bara måste ha för att det är så himlans fint. Jag var inne på illustratören Camilla Engmans blogg där hon skrev om "The Exquisite Book". Ganska snabbt stod den sedan på min önskelista.

.

Kolla vilka bilder som finns i boken
Köp den på Adlibris

Augustprisvinnare!

2010-11-22T22:10:00.001+01:00

Vinnare i barn och ungdomskategorin är....

Här ligger jag och blöder av Jenny Jäderfeld! Väldigt kul även om jag kanske hoppats mer på Jag finns av Maja Maria Henriksson. Min recension av den vinnande boken går att läsa i inlägget under.

Vad tycker ni? Vann rätt bok?

/Hanna

Här ligger jag och blöder

2010-11-21T19:38:00.003+01:00

Hur länge har jag velat läsa den här boken nu? Den har varit på min ”attläsalista” väldigt länge, och sedan den kom på posten för ett par veckor sedan har den lyst inbjudande rött på skrivbordet. Nu ligger den här utläst bredvid mig och jag har fått vara inne bakom de fina pärmarna i ett par dagar.

Maja går första året på ett gymnasium med konstinriktning och under en skulpturlektion råkar hon såga av sig halva tummen med en elektrisk såg. Alla tror att hon gör det med flit, men bara för att man klär sig i svart och har en emolik stil betyder ju inte det att man är deprimerad och vill skada sig själv. Händelsen under skulpturlektionen blir ett startskott på många dagar fyllda av mer otur.

Majas föräldrar är skilda och helgen efter tumavsågningen åker Maja till sin mamma som bor i Norrköping. Men någonting stämmer inte. Hennes mamma brukar alltid möta henne på perrongen när hon kommer men den här helgen väntar ingen på henne. Maja blir tvungen att ta sig hem till sin mamma på egen hand och när hon väl kommer dit är det ingen där heller. Det är en oreda i huset, gammal disk , gammal mjölk, kvarglömd mobil och inget meddelande lämnat till henne. Hennes mamma som annars alltid brukar vara överdrivet noggrann med städningen och som aldrig lämnar huset utan sin mobil. Maja blir orolig och känner sig plötsligt väldigt ensam. Men helgen blir inte så ensam i slutändan. Hon kommer av en slump över till grannen Justin som hon får speciella känslor för väldigt fort. Han dämpar oron över hennes försvunna mamma något, men Majas obehagliga känslor finns ändå kvar.

Redan efter första kapitlet gillade jag boken väldigt mycket. Jag reagerade på att beskrivningarna och metaforerna var så bra och att det höll i sig boken ut. Det var inte överdrivna beskrivningar av människor och platser, jag fick bygga upp mina egna bilder i huvudet. Beskrivningen när Maja tänker tillbaka på när hon sågade av sig tummen är ett exempel, det är bara några få ord men får det att göra ont i hela min kropp och se händelsen framför mig.

Boken är väldigt sorgsen men smyger in lite humor då och då. Den börjar ganska glatt och blir varefter mer och mer sorgsen. Det känns som att Majas humör också dalar ju mer man läser, från att ha varit ganska skämtsam och livfull blir hon tystare och mer deprimerad.

Språket kändes väldigt modernt med typiska uttryck och trender från 2010-talet men jag tror inte att språket kommer att kännas alltför omodernt om ett par år. När det är en sådan bra bok tror jag att man inte kommer att tänka på det som något negativt eller irriterande.

Jag rekommenderar verkligen den här boken, det är en minnesvärd läsupplevelse och så är den ju dessutom Augustnominerad. Läs den!

/Hanna

Maus är ett måste!

2010-11-15T17:10:00.001+01:00

Jag hade aldrig kunnat tro att en serieroman skulle kunna beröra mig på det här sättet. Men Maus är en bok som berör fruktansvärt mycket. Den visar förintelsen från ett nytt perspektiv och sticker ut bland böcker om samma tema.

Det är en serieroman i två delar och som jag berättat tidigare illustreras judarna som möss och tyskarna som katter, polackerna som grisar och t.o.m svenskar finns med, illustrerade som renar. I boken får man följa Art Spiegelman som återberättar Vladeks,sin pappas, berättelse från förintelsen. Man följer samtidigt Art och Vladeks samtal om förintelsen och medan de pratar skriver Art sin berättelse. Vladek berättar om hur judarnas frihet försvann och hur det sedan slutade med koncentrations och förintelselägren. Han berättar om Arts bror som dog under kriget och om alla andra som också förlorade sina liv. Vladek ger en detaljrik bild av hur det var att vara jude under de här åren, och det är extremt bra berättat. Varenda bild känns som att det ligger månader av tanke bakom och texten som hör till passar perfekt. Boken gör att jag vissa stunder inte mår så bra, den rymmer så mycket ondska och sorg, men några gånger kommer det ändå in lite humor och det är det som får mig att läsa ut boken och gilla den ännu mer.

I efterorden finns det ett sådant bra stycke som passar in jättebra och egentligen säger det enda jag har att säga: ”Det händer ibland att man läser ett verk som man hänförs, fascineras och blir djupt tagen av och som man vill säga något klokt och insiktsfullt om. Man vill förklara varför boken har gett en känsla av insikt, förståelse och kunskap. Men det enda man kan säga är: Läs den! Läs den och du kommer att förstå, du kommer att känna som jag. Åtminstone är det vad man tror och hoppas, önskar.” Maus är en sådan bok.

/Hanna

Hälsning från LA!

2010-11-11T19:56:00.001+01:00

Hej! Jag kom på att jag helt glömt att berätta att jag har fått en hälsning från Los Angeles, från Cornelia Funke. Den kom på posten under höstlovet som ett tack för Recklessreleasefesten då vi dramatiserade delar ur hennes bok. Hon har sett allt vi gjorde den kvällen eftersom att det filmades och lades upp Palatsets hemsida. Väldigt kul!

/Hanna

Jag har biljetter!

2010-11-08T09:25:00.001+01:00

Planerar du att gå?
/Hanna

Det är så logiskt alla fattar utom du

2010-11-04T18:19:00.001+01:00

Det räckte med att se boken för att jag skulle förstå att det här var en bok jag skulle gilla. Bokens titel, "Det är så logiskt alla fattar utom du" kommer från en låt av "Säkert!" som är ett av mina favoritband. Bokens framsida är otroligt snyggt gjord, färgkombinationerna är jättefina och de varierande typsnitten gör att blicken verkligen fastnar på titeln. Bokens baksida är också snygg. Den ser ut som framsidan fast lite annorlunda, boken har två huvudkaraktärer och de visas på varsin omslagssida. Sedan har Lisa Bjärbo skrivit boken. Allt det gjorde att boken verkligen lockade mig till att läsa den och gav mig känslan av att jag skulle gilla den.

Boken handlar om Ester och Johan. Två bästa kompisar sedan lång tid tillbaka som bor i en halvstor stad i Småland. De har precis börjat gymnasiet. Tillsammans kan de göra allt, ha långa filmkvällar, gå och fika och sitta många timmar efter skolan och plugga. Tillsammans kan de prata om allt, bekymmer i familjen, jobbiga saker som hänt i skolan och om kärlek. Eller det tycker i alla fall Ester. Johan känner att vissa saker plötsligt är svåra att prata om, han kan inte stötta Ester i alla hennes kärleksproblem längre och han känner att hans humör ändras hela tiden. I fyra år har Johan hållt sin kärlek till Ester hemlig och han inser att han kanske inte klarar det mycket längre. Men hur ska Johan kunna förklara att det inte räcker med att vara bästa vänner, utan att förstöra deras vänskap?

Efter första orden är jag fast och kan inte sluta läsa. Det känns som när jag var 10-12 år och slukade flera böcker om dagen. Jag vet inte riktigt vad det är som får mig att känna så här, den sticker ju inte ut så mycket från andra ungdomsböcker. Tvärtom börjar det bli väldigt vanligt med ungdomsböcker ur två perspektiv. T.ex. "I det här trädet" av Per Nilsson och Katarina Kieri. Men det är kanske någonting med det lättsamma och samtidigt väldigt fina språket och att man bara dras med i historien och slipper fundera så mycket själv. Bara läsa vidare, för det finns ingenting att analysera och tänka efter om. Och det är väldigt skönt att läsa sådana böcker också.

/Hanna

Au revoir!

2010-10-27T17:45:00.000+02:00

Hej!
Idag börjar mitt höstlov, faktiskt två dagar tidigare än vanligt. För imorgon åker jag till Paris med den äldsta delen av familjen. Det ska bli otroligt roligt och skönt. Det känns som att jag har varit trött i en månad nu och sprungit fram och tillbaka till skolan, men nu kan jag äntligen pusta ut lite. Tyvärr kommer jag inte kunna skriva på bloggen på kanske 6 dagar. Jag ska iallafall försöka läsa ut ett par böcker så jag kan skriva några recensioner när jag kommer hem. I resväskan kommer jag ha med mig "Det är så logiskt alla fattar utom du", "Anne Franks dagbok" och "Maus". Maus är en bok som vi läser i skolan i samband med Andra Världskriget-temat och vad jag har hört bland kompisar och läst själv så verkar den väldigt bra och annorlunda. Judarna visas som möss och nazisterna som katter i en ca 300 sidor lång serieroman.

I skolan är vi full gång med att skriva i våra tidningsredaktioner och jag kommer att lägga upp min senaste artikel idag på min blogg med mina texter och noveller, Hannas texter. Artikeln är ett brev från en soldat som stupat i kriget, läs det gärna.

Ha ett jättebra lov allihopa, vi hörs!
/Hanna

Du kan vinna Sofia Nordins nya bok!

2010-10-23T14:33:00.002+02:00

Du har chansen att vinna Sofia Nordins agustnominerade bok, "Det händer nu". Det kan du göra här på Barnboksprat. Sista tävlingsdagen är den 29 oktober så skynda dig.
Ha en superbra helg!
/Hanna

Här är nomineringarna till årets Augustpris

2010-10-18T19:04:00.000+02:00

Här är årets nomineringar till Agustpriset i kategorin Barn och Ungdomsböcker.

Syltmackor och oturslivet av Anna Ehring, Bonnier Carlsen

Jag finns av Maja-Maria Henriksson, Natur & Kultur

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, Gilla Böcker

Jag tycker inte om vatten av Eva Lindström, Alfabeta Bokförlag

Det händer nu av Sofia Nordin, Rabén & Sjögren

Tänhk om… av Lena Sjöberg, Rabén & Sjögren

Jag är så otroligt glad att "Jag finns" blev nominerad. Det är en fantastisk bok även om den vissa stunder är så hemsk så man ligger och vrider sig på golvet. "Här ligger jag och blöder" vill jag jättegärna läsa, den verkar väldigt bra och nu när den är nominerad måste jag ju verkligen göra det!
/Hanna

Tiden är något jag aldrig kommer förstå mig på..

2010-10-17T20:38:00.000+02:00

Just nu känns det som att jag är inne i en period då allt bara flyger förbi. Tiden existerar inte, eller min tidsuppfattning är iallafall helt felporgramerad. Jag går upp på morgonen och tar tåget till skolan med Carro och vi båda känner ingen vidare lust för ännu en skoldag, men en sekund senare är vi på väg hem igen och vi har klarat av dagen. Allt försvinner på en sekund, även om det är en tråkig händelse. Det känns som att det inte är någon idé att känna ångest, trötthet eller någon annan negativ känsla när det jobbiga ändå försvinner så fort. Och det är samma sak med roliga händelser. Jag hinner knappt tänka att det ska bli roligt innan den dagen är över.

I helgen har jag varit i Västerås med mitt fotbollslag på en cup, och fredags innan vi åkte kände jag att jag bara inte orkade åka. Jag var så trött och kände inte alls för att åka hemifrån. Men nu sitter jag ju här hemma och cupen är över. Och det blev faktiskt väldigt roligt trots kyla och extremt tidiga mornar, klockan 5 (!).

Jag känner mig som en pensionär som säger att livet bara flyger förbi och som ojar sig över att barnbarnen växer upp så fort. Antingen har åldrats i förväg eller så tänker jag bara för mycket.

I somras. Evigheter sedan?

Sonya Sones kommer till Stockholm!

2010-10-13T13:50:00.002+02:00

Tisdagen den 2:a november kommer författaren Sonya Sones till Stockholm. Hon kommer att besöka Svenska Barnboksinstitutet kl.18.00 för ett samtal med Sofia Gydemo ,Sbi/Bokjuryn. Efteråt kommer det finnas tid för frågor från publiken och signering av hennes böcker.
Om du inte har någonting att göra den höstlovskvällen och gillar hennes böcker tycker jag att du definitivt ska gå dit! Samtalet kommer att kretsa rätt så mycket kring hennes två senaste böcker : "Vad mina vänner inte vet" och "Vad min flickvän inte vet". Samtalet kommer att vara på engelska eftersom att Sonya Sones är från USA.

Vet du inte vem Sonya Sones är men tycker att det verkar intressant är det självklart att du kan gå dit ändå. Bara att få höra en författare berätta om sitt författarskap är mycket spännande.

Tid/plats: 2 november, kl.18. Svenska barnboksinstitutet,
Hoppas att du går dit! /Hanna

Läs mer på Flaskpostens bokblogg

Odengatan 61. T-bana: Odenplan. www.sbi.kb.se
Fri entré. Ingen förhandsanmälan.

Semlan och Gordon - Sommar och hemliga härligheter

2010-10-08T17:59:00.000+02:00

För nästan ett år sedan läste jag första boken om Semlan och Gordon, och jag gillade den efter första sidan. Det är verkligen den perfekta boken för 10-12åringar och jag önskar att böckerna om Semlan fanns när jag var i den åldern. Som tur är, är de skrivna på ett sätt så att alla kan uppskatta dem, oavsett ålder. Nu har jag läst den andra boken och jag står fast vid vad jag tyckte om den första, "Semlan och Gordon-böckerna" är helt underbara!

Andra boken utspelar sig under sommarlovet. Ett ruskigt fantastiskt sommarlov, enligt Semlan. Hon och Gordon förtsätter träningen inför världsrekordsättningen i kyssning, Gordon testar sin dykarutrustning som nästan slutar i något fruktansvärt, Semlan åker till sin mormor och morfars land där hennes mamma blir "förälskadlarvig" och Gordon föreslår att han och Semlan ska åka till Göteborg i hemlighet och försöka hitta Semlans farfar. Det blir ett sommarlov med många äventyr och känslosamma stunder..

Jag blir glad av att läsa den här boken. Den är skriven med så mycket glädje, energi och liv. Semlan och Gordon känns inte som två karaktärer på papperssidor, de känns som att de finns i verkliga livet och att jag hoppar in i Semlans liv medan jag läser.

Det märks att Semlan att blivit äldre sedan förra boken, t.ex. det att hon svär mycket mer. Samtidigt känns hon väldigt liten vissa stunder, sakerna hon gör är inte alltid helt normala. Men jag antar att det är så man är i den tiden, vissa stunder vill man känna sig stor och världsvan medan man andra stunder vill krypa upp i sina föräldrars knä och bara bli liten igen. Semlan är en tjej som kan visa båda sidorna.

Jag vill inte bli överpositiv så jag måste säga något jag störde mig på, även fast det var en liten grej. I slutet händer en del osannolika saker som överraskade mig, ni som inte har läst boken ska nog inte läsa de följande meningarna. Jag syftar på när hon åker till Göteborg och träffar 4U på tåget. Det osannolika är att hon blir kompis med ett känt rockband och t.o.m får bo på deras hotell och dessutom bli upptagen på scen och sjunga en sång inför 50.000 åskådare. Det var väldigt roligt att läsa om, det var bara det att det kom lite plötsligt och så mycket på en gång. Men det är absolut inget som får mig att inte tycka om boken lika mycket. Jag ska läsa den tredje så fort jag får tillfälle!

/Hanna

Semlan och Gordon - Sommar och hemliga härligheter av Moni Nilsson

Vad är så skört att det bryts när du säger dess namn? av Bjorn Scortland

2010-10-05T22:13:00.000+02:00

På en fest möter den tystlåtna Markus den mystiska och vackra Ingrid. Markus faller för Ingrid vid första ögonkastet och dagarna efteråt är Ingrid det ända som upptar hans tankar. De fortsätter att träffas och inleder en vänskap som växer till kärlek. Men Ingrid är sjuk och har kanske inte så många veckor kvar att leva. I boken får man följa deras första och sista veckor.

Den här boken är väldigt annorlunda från andra böcker jag har läst. Det är en tunn bok med mycket korta diktliknande kapitel. Den är poetiskt skriven men det blir aldrig så att man tappar bort sig i metaforer och glömmer bort handlingen. Nej, språket är lättförstått och det gör det lätt att hänga med i handlingen.

Redan i de första fyra sidorna kastas jag in i handlingen och möter de båda huvudkaraktärerna. Bjorn Scortland struntar i några presenterande sidor om Markus och det behövs aldrig heller för jag förstår vem Markus är och hur han är väldigt fort. Därför får jag en känsla av att han inte har haft en liknande vän som Ingrid i livet. Hon är lite mystisk och inte alls den personen jag tror Markus skulle kunna bli vän med. Deras relation blir därför speciell.

Det är en väldigt fin kärlekshistoria som inte bara tar upp kärlek. Boken tar också upp hur en sjukdom kan påverka ett förhållande och konstigt nog pratar de en hel del om andra världskriget med varandra. Ett konstigt sammanträffande, det känns som att allt jag läser eller ser på TV nu förtiden handlar om vad judarna utsattes för under kriget. Men det är antagligen för att vi jobbar så mycket med det i skolan. Jag drömmer ju t.o.m om det.

Aja, det här är en härlig och samtidigt väldigt sorglig bok, ett klart tips!

/Hanna

Palatsets Musikfestival bjöd på många roliga överraskningar!

2010-10-02T21:34:00.000+02:00

Idag har jag jobbat som volontär på Palatsets musikfestival för barn och unga. Det var barnen mellan 9-12 år som festivalen riktade sig till idag, imorgon är det för ungdomar mellan 13-17. Tyvärr kan jag inte jobba imorgon, men det räcker nästan med det jag har gjort idag. Jag jobbade som konsertansvarig vid Stora scenen, d.v.s öppnade och stängde dörrarna mellan konserter, gav information till barn och föräldrar och så fick jag ju se flera bra konserter också.

När jag först tittade på affischen till festivalen tänkte jag att det nästan inte var någon bra artist/något bra band som skulle spela. Jag kände till Marit Bergman men de andra var ganska okända. Så det var nog därför jag blev så positivt överraskad idag. Det var så många talangfulla artister där, t.ex. tre tonårstjejer som spelade indiepop som hette "Vidar", fem killar mellan 14-15 år som spelade rockabilly musik som hette "Sixten and the cupcakes (extremt musikaliska), en rap/hiphop grupp som hette Mofeta och Jerre m.fl.

Den här musikfestivalen är otroligt rolig, det är inte bara konserter utan det händer mycket annat också. Det finns också många olika Workshops där man kan lära sig skriva låtar, spela olika instrument och bygga egna instrument. Så alla ni 13-17 åringar som har möjlighet att ta er till Södra Teatern imorgon gör det! Inträdet kostar 100 kr.

/Hanna

Ursäkta att jag har svårt att förklara

2010-10-01T22:51:00.001+02:00

Hej!

Första boken jag läst av Bokmässeböckerna ligger utläst här bredvid mig, "Ursäkta att man vill bli lite älskad" av Johanna Thydell. Det är en fruktansvärt bra bok som verkligen levde upp till alla mina förväntningar. Man skulle kunna tro att den är som många andra typiska ungdomsböcker, och det är den till en viss del, men den sticker samtidigt ut från mängden.

"Välkomna ska ni vara till livet med Nora Jonasson! Här älskar man människor som inte älskar tillbaka. Här pluggar man till prov man ändå misslyckas på. Här blir man bjuden på fester men orsakar istället katastrofer på balkonger. Här är man vän med vänner som plötsligt tycker att man är ett riktigt svin. Här tror man att man är på ett visst sätt men så är man tydligen inte det."

Tänk att det kan vara så svårt, livet. Fast Nora har det egentligen inte så förfärligt. Inte skär hon sig i armarna eller stoppar fingrarna i halsen, men ändå känns det som om hon inte duger, inte är tillräckligt smart, snygg, smal, cool.

Något som återkommer i många typiska ungdomsböcker är den osäkra huvudkaraktären som väldigt ofta har något problem med kompisar eller föräldrar. Ofta finns svår kärlek med i bilden, men så träffar huvudkaraktären en person som förändrar allt. Johanna Thydells nya bok innehåller mycket av det jag nämnde, men den är skriven på ett sådant speciellt sätt att jag inte kommer glömma bort handlingen, vad alla hette och om huvudkaraktären blev kär i sin brorsa eller lärare. Jag kommer att komma ihåg Nora, de andra karaktärerna och jag kommer att komma ihåg hur speciell boken var.

Språket är helt annorlunda från något jag har läst tidigare. Kommatecken, stor bokstav och punkter glöms bort. Styckeindelningen är inte alltid korrekt. Språket är väldigt pratigt, det låter ungefär som när man tänker eller berättar något för någon. Det gör att boken känns väldigt mycket som en dagbok. Jag gillar den så otroligt mycket ,den här boken får ingen gå miste om. Ursäkta att jag har lite svårt att recensera klart den, men det beror på att jag har läst en fantastisk recension av min kompis Vanja som ni absolut inte får missa. Ni hittar den här.

Läs hennes recension och boken och låt er svepas med i Johanna Thydells bästa bok hittills.

/Hanna

Revolt på Bokmässan!

2010-09-25T23:06:00.007+02:00

Nu har jag kommit hem från en heldag på Bokmässan, jag är helt slut, mina ben värker och mina axlar är nedtyngda av alla kassar jag burit på. Men det är värt det, hundra gånger om. Det var verkligen en häftig upplevelse. Man kommer in i ett stort hav av montrar från olika förlag, tidningar, bokhandlar, ja allt som har med böcker att göra och det kryllar av folk som alla har samma brinnande intresse för böcker. Det var verkligen en speciell känsla att komma in där och plötsligt vara omringad av böcker, folk som pratar om böcker, författare och den speciella lukten av nya böcker.

Sedan började det roliga, att gå runt till olika montrar och bara titta på allting. Bonnier, Rabén och Sjögren och Alfabetas montrar var fullsmockade med folk och böcker och det var roligt på sitt sätt. Men det var också väldigt roligt att gå till de mindre montrarna, t.ex. Opals och XPublishing.

Vi kom till Bokmässan redan vid 9-tiden och då var det lagom med folk, men det ökade fort och plötsligt var det smockfullt. Det var nackdelen med att gå på lördagen, man kunde knappt ta sig fram vid två-tiden.

Under dagen hände många roliga saker. Bl.a. så kom Johan Unenge och Måns Gahrton till Bonnier Carlsens monter och pratade om deras nya bokserie "Hotell gyllene knorren". Johan kom ju till Palatset i våras och han var lika bra den här gången. "Hotell gyllene knorren" kommer att bli årets julkalender och vad Johan Unenge och Måns Gahrton berättade så lät det som att den kommer bli väldigt bra. Jag har själv inte läst serien eftersom den riktar sig till yngre, men min 6-åriga lillebror har lyssnat på ljudböckerna och vad jag har hört genom min sovrumsvägg låter det bra. Johan Unenge berättade också att han fått inspiration från Hotellet vid E4:an mellan Nyköping och Norrköping. Ni som åkt förbi kan nog inte undgått att tänka på hur läskigt och märkligt hotellet ser ut att vara. Jag har tänkt på det varje gång. Aja, jag tror att man kan se fram emot julkalendern i år.

Under en timme jobbade jag och Elin för Värsta boken som är ett projekt i Göteborg för att väcka läsglädje hos ungdomar. Biblioteken i Göteborg delar ut gratis pocketböcker till ungdomar, och vi hjälpte till med utdelningen. Det var väldigt roligt för alla blev så glada när de fick en gratis pocketbok och det var riktigt bra pocketböcker också. Bl.a. Hungerspelen, Boktjuven, Decembergatans hungriga andar, Svart drama, En liten chock, Guldkompassen, Hur kär får man bli?, m.fl. Det är ett väldigt bra projekt!

På eftermiddagen såg vi Dan Höjer prata om sin nya bok och jag tittade mest eftersom att han var min skrivkursledare några dagar för några somrar sedan.

Vi såg också Johanna Thydell som var där och signerade sin nya bok ”Ursäkta att man vill bli lite älskad”. Den verkar så himla bra och det var extra kul att nu ha den signerad.

Jag har väldigt svårt att köpa saker p.g.a beslutsångest men idag har jag gjort köp minsann. Det kan inte mäta sig med Elins bokskörd, 26 böcker! Men det var mycket för att vara mig, jag kom hem med 7 böcker, varav jag fick två gratis när vi jobbade med Värsta boken. Jag är väldigt nöjd. Jag kom hem med:

- Det är så logiskt alla fattar utom du – Lisa Bjärbo. (Det ska bli jättekul att läsa den, boken har ju fått sådan himla bra kritik i både tidningar och av mina kompisar, och Lisa Bjärbos blogg är ju så fint skriven så då förväntar jag mig mycket av boken.)

- Ursäkta att man vill bli lite älskad – Johanna Thydell.

- Tu man hand – Tomas Lagermand Lundme (Tips från XPublishings monter)

- Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn – Bjorn Sortland (Tips från XPublishings monter, och från Elin)

- Ett nytt liv på köpet – Emma Granholm (Hittade den inbundna superbilligt och köpte den mest därför, men Elin har läst den och säger att den var läsvärd)

- Resan som började med ett slut – Zulmir Becevi´c ( Från Värsta boken, en av böckerna som fanns kvar på slutet, men jag hoppas att den är bra)

- Ibland bara måste man – David Levithan (Också från Värsta boken. Jag började läsa den men det var inte riktigt en bok för mig, men det är en bra present.)

Sedan plockar man ju på sig en hel del broschyrer, kataloger och gratis grejer.

En rolig upptäckt : Klara hittade tredje delen av Hungerspelen, Revolt, på svenska lite undangömd i ett hörn i Bonnier Carlsens monter. Så troligtvis har boken släppts tidigare än vad det förut var bestämt!

Det har varit en otroligt rolig dag och nu ska jag fortsätta ha en mysig filmkväll med Elin,

ha det jättebra allihopa!

Hälsningar från Göteborg

Till Göteborg imorgon!

2010-09-23T20:52:00.001+02:00

Hej!

Imorgon börjar bokmässan i Göteborg och jag ska dit, för första gången i mitt liv! Det ska bli jätteroligt, men tyvärr har jag inte så jättebra koll på vad som kommer att hända som intresserar mig. Jag vet att det är Afrika-tema och jag läste just på Elin och Klaras blogg om några bra författare som kommer att komma. Jag har läst lite på bokmässans hemsida och det kommer verkligen hända hur mycket saker som helst hela tiden. Men det är så svårt att läsa sig till vad jag gillar bland alla hundratals händelser. Men jag har ju som tur är två proffs med mig som varit på bokmässan förut, Elin och Klara.

Jag kommer att skriva om mässan och ta bilder ifrån den och sedan lägga upp dem här på bloggen.

Ha det bra i helgen! Är det någon mer som ska på bokmässan?

/Hanna

Glad överraskning när man fryser så man skakar

2010-09-18T17:43:00.005+02:00

Hej,

jag kom nyss hem från fotbollen. Vi har spelat två matcher idag, och den sista i ösregn. Det regnade verkligen hela tiden och det var så fruktansvärt kallt, jag hade ingen känsel i händerna och låren. Men vi kämpade på riktigt bra, båda matcherna mötte vi riktigt bra lag men vi lyckades ändå spela oavgjort i båda. Och dessutom orkade vi kämpa på andra matchen även fast vi spelat en på förmiddagen. När jag kom hem var jag fruktansvärt frusen och blöt men då såg jag vad pappa hade varit och hämtat på posten. MOCKINGJAY! Verkligen en bra överraskning! Det ska bli jättekul att läsa den, men först måste jag läsa ut lite andra böcker som jag håller på med just nu. Bl.a. "I det här trädet" av Katarina Kieri och Per Nilsson. I skolan läser vi "Postcards from No mans land" på engelskan (andra världskriget temat) men sedan blir det Mockingjay.

Ha en jättebra helg!

/Hanna

Reckless releasefest

2010-09-15T16:42:00.006+02:00

Hej!
Igår på Palatset hade vi releasefest av Cornelia Funkes nya bok Reckless. Det var jätteroligt. Jag har varit med i gruppen av palatsare som jobbat med festen och vi stod för skådespeleriet under kvällen. För det var inte en vanlig releasefest, dels var det bara inbjudna gäster under 18 år men vi i reckless gruppen spelade också upp små scener då och då under kvällen. Vi var extremt snyggt klädda och sminkade och våra scener var verkligen effektfulla och fick förhoppningsvis publiken att vilja läsa boken. Under kvällen hände andra grejer också, bl.a. en skype intervju med Cornelia, direktsändning från releasen i USA, man kunde ta mat och dryck som var döpta efter saker från Recklessvärlden och på slutet när man gick hem fick alla varsin Goodiebag med bl.a. Reckless. Det var en jätterolig kväll och jag är supernöjd med teaterscenerna.

På eftermiddagen vid kl.3 ungefär, när vi repade, kom SVT och filmade och intervjuade mig och Moni Nilsson. Och på kvällens kulturnyheter kunde jag sedan se mig själv! Tyvärr var jag inte sminkad som min karaktär än, men ni kan se klippet här: http://svtplay.se/v/2146871/kulturnyheterna/14_9_22_35

/Hanna

Sorgliga bokupplevelser om sorglig händelse

2010-09-11T16:21:00.012+02:00

Hej,
snart börjar vi med ett stort projekt i skolan om Andra Världskriget. Vi kommer jobba med ämnet i både svenskan och engelskan. I svenskan vet jag att klassen bl.a. kommer bli indelade i grupper av kanske fem personer och varje grupp kommer att vara en tidningsredaktion. Tillsammans ska vi jobba som om vi var en tidning under Andra Världskriget. Vi kommer att ha en chefredaktör och vara tvungna att ha producerat artiklar m.m.fram till en viss deadline. I engelskan kommer vi se filmer som utspelar sig under andra världskriget och ha diskussioner. Så därför tänkte jag att det skulle passa bra ha ett Andra Världskriget tema på bloggen ett tag framöver. Jag tycker att det är ett väldigt intressant och sorgligt ämne och det har gjorts så mycket bra böcker och filmer i temat.

Jag har läst jättemånga bra böcker som skildrar kriget från olika perspektiv:

Boktjuven av Markus Zusak
Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian
Hemlängtan av -II-
En liten kärlekssång av -II-
En ö i havet (hela serien) av Annika Thor
Hanas Resväska av Karen Levine

Igår läste jag ut en bok som handlar om en flicka som levde i Tjeckoslovakien under kriget. Flickan hette Hana Brady och dog bara när hon var 13 år. I boken får man dels följa henne men också en japansk kvinna från 2000-talet som försöker spåra upp vem Hana var. Den japanska kvinnan, Fumiko, vill att ungdomar i Japan ska lära sig mer om Förintelsen, många vet inte ens att den har inträffat. För att få dem att förstå startar hon en grupp av ungdomar som kallar sig "Småvingarna" som tillsammans skriver artiklar och poesi om kriget. Fumiko gör med hjälp av ungdomarna från "Småvingarna" en utställning och det är då de får tag på Hana Bradys resväska som är starten på ett sökande efter vem Hana Brady var. Boken är den sanna historien om Hanas liv och innehåller en hel del foton, teckningar och dokument som tillhört henne. Även fast boken är så kort och tar slut så fort så är den väldigt läsvärd och hinner framkalla tårar flera gånger.

Böcker jag vill läsa som utspelar sig under kriget:

Anne Franks dagbok (inte den lättlästa versionen) av Ane Frank
Ulrike och Kriget av Vibeke Olsson
The boy in the striped pyjamas (Pojken i randig pyjamas) av John Boyne

/Hanna

Lisztomania - Phoenix

2010-09-09T20:57:00.001+02:00

Du har chans att vinna två biljetter till Releasefesten av Reckless!

2010-09-05T19:59:00.008+02:00

Författaren Cornelia Funke har skrivit en hel drös med barn och ungdomsböcker. Hennes senaste bok Reckless släpps om bara 9 dagar och nu har du chans att vinna två biljetter till Releasefesten, en för dig och en för den du väljer att ta med. Du har chans att vara med om en världspremiär. Reckless släpps i USA, England, Tyskland, Norge, Spanien, Frankrike, Mexiko, Ryssland och Sverige samtidigt.

Festen går av stapeln tisdagen den 14 september kl. 18.00-20.00 på Palatsets kontor i Stockholm, Gamla Stan, Munkbrogatan 2, på samma gata som tunnelbanan. Det kommer att bjudas på mat, livesändning från New York, intervju med Cornelia Funke och happenings. Det kommer bli en superrolig kväll och den enda du behöver göra för att tävla är att kommentera detta inlägg med din mailadress och ett svar på vilken som är din favoritbok av Cornelia Funke. Sedan kommer jag göra en lottning och så fort som möjligt kontakta vinnaren. Lycka till!

Sista dagen att skicka in ditt svar, 7 september 20.00.

Vill du läsa mer om boken?

Vill du läsa mer om Palatset?

P.S Du måste vara under 18 år för att tävla. ;)

/Hanna

Popaganda!!

2010-08-29T15:08:00.005+02:00

I helgen har jag varit på Popaganda, min första festival någonsin, och det var jättejätteroligt, och musiken var jättejättebra! Klart att jag ska gå nästa år om det är lika bra band!

(Jag hade med mig lilla kameran, så inte världens bästa bilder..)

Shout out louds

The Magic Numbers

The Magic Numbers, First Aid Kit, Shout out louds och The Concretes på samma scen!

Konstsim herrar (lite avbrott från musiken)

Det var några av helgens händelser. Fredagen var nog bäst musikmässigt, Belle and Sebastian spelade ju då och det var ju helt fantastiskt, och First Aid Kit var förtrollande bra. Men lördagen var ju inte dålig med banden ovanför.

/Hanna

Big Mouth and Ugly Girl

2010-08-18T19:11:00.004+02:00

Matt är Stor i Käften och Ursula är den Fula Tjejen. De känner inte varandra utan råkar bara gå i samma skola. De är så olika i personligheter man kan vara. Iallafall verkar så till en början. Matt är skojaren i sitt kompisgäng, han skämtar, är duktig i skolan, skriver i skoltidningen och sitter med i elevrådet. Ursula är tjejen som inte bryr sig om vad någon annan tycker om henne, hon bryr sig inte om folk tycker att hon är ful, otrevlig, och egoistisk. För det är ju så hon är? Eller?

Deras vägar korsas en dag som börjar som en vanlig skoldag men slutar i kaos. På lunchrasten drar Matt ett oskyldigt skämt inför sina vänner, men skämtet hörs av fel öron och lektionen efter lunchrasten griper polisen Matt mitt under lektionen. De har hört uppgifter om vad han kommer göra mot skolan. Han försöker förgäves förklara att han bara skämtade men de lyssnar inte på honom. Rykten sprids snabbt och snart råder kaos, med journalister och tv-reportrar över hela skolgården. Ursula som passerade Matts bord under lunchen hörde att allt bara var ett skämt och hon bestämmer sig för att vittna för honom.

Själva polishistorien får ett ganska abrupt slut i mitten av boken vilket är ganska oväntat och istället börjar boken mer handla om Ursula och Matts relation till varandra, en vänskap börjar långsamt skapas. Ursula som aldrig haft någon nära vän tar till en början avstånd från Matt men hon mjuknar ju längre in i boken man kommer. De kanske inte är så olika ändå?

Det handlar om deras vänskap, "brottet" Matt begår men också mycket om både Matts och Ursulas familjerelationer. De har båda en pappa som är ute och reser mycket och småsyskon som börjar växa upp, kanske åt helt andra håll än dem själva. Det är en bok om mycket och jag gillar den. Jag stör mig inte på att boken tar vändningen i mitten och börjar handla mer om Matt och Ursulas relation.

Man får följa två personer (något jag gillar), men också ur en tredje synvinkel, från skolans synvinkel. Kanske låter konstigt, men några kapitel handlade om ryktena på skolan berättade av en berättare som kanske gick på skolan men inte var viktig. Och vissa kapitel var bara mailkonversationer.

Alla böcker jag har läst av Joyce Carol Oates har varit bra, men den här är den bästa hittills. "Freaky Green Eyes" hade en väldigt speciell story och "Innan kraschen tog jag mig samman bredde ut mina vingar och flög iväg" var ganska deprimerande, iallafall som jag minns den, det var ett tag sedan jag läste den. Så det här är den bästa hittills. Hon skriver annorlunda ungdomsböcker som inte har det där klyshiga i sig.

Läs den! /Hanna

P.s Jag läste de första 20 sidorna på svenska, men bytte till engelska när jag hittade den på biblioteket. Och den var mycket bättre på originalspråket så läs den på engelska. Tafflig översättning t.o.m på titeln. Stor i käften. Har de bara struntat i nästa del "Ugly Girl" ?

Lyssna Lyssna Lyssna!

2010-08-16T20:43:00.001+02:00

Bombay Bicycle Club

2010-08-13T22:27:00.002+02:00

Fin låt pappa precis visade.

Något att fokusera tankarna på för att glömma skolstarten

2010-08-09T12:19:00.006+02:00

Hemma i Stockholm igen. Och snart är sommarlovet slut. Det flög verkligen fram, jag minns hur känslan var på skolavslutningen, känslan av att nu hade jag hela sommarlovet framför mig, två månader! Jag kan inte förstå att de där två månaderna snart är slut. Men man får inte deppa ihop, det är ju en vecka kvar.

För någon vecka sedan när jag var på landet läste jag en bok jag kan rekommendera"The murder on the Orient Express", en riktig Agatha Christie klassiker. Innan har jag bara läst hennes "Tio små negerpojkar" som jag blev helt förundrad över och gillade starkt. Den här deckaren når inte samma nivå, men det är en otroligt bra deckare. Den handlar om den välkände detektiven Mr. Pirot som befinner sig på ett tåg påväg hem från en resa. En natt kör tåget genom ett snöoväder och vingas stanna då det kör in i en stor snödriva mitt på spåret. De vet inte hur länge de kommer bli tvungna att stanna. Samma natt sker också ett mord på tåget och eftersom tåget står stilla och har gjort det hela natten betyder det att mördaren är kvar någonstans på tåget. Det är då Mr Pirot blir tvungen att ingripa. Mycket spännande, ett klart tips förden som gillar Agatha Christie deckare!

/Hanna

Finally..

2010-07-28T14:30:00.004+02:00

Jag har äntligen läst ut "Den hemliga historien", det tog många månader det. Jag vet faktiskt inte varför, den var otroligt bra och inte jättesvår att läsa. Men jag antar att det blir så med vissa böcker bara, att man aldrig kommer någon vart. Men nu är den utläst och jag rekommenderar den verkligen till alla. Ett spännande relationsdrama.

I förrigår när det regnade åkte vi till en by som finns här på landet, vi gick bl.a. till en secondhandaffär där jag hittade tre böcker för tre kronor styck. Annika Thors nya "Fyren och stjärnorna" och de två sista delarna i "Den mörka¨materian".

/Hanna

Sorgligt tips

2010-07-26T15:05:00.002+02:00

För ungefär ett halvår sedan hyrde jag och två kompisar en väldigt bra och sorglig film; "My sisters keeper" eller som den heter på svenska ; "Allt för min syster". Efter det ville jag läsa boken, men den var slutsåld i alla bokhandlar jag gick in i och vissa hade den inte ens. Men i England hittade jag den och jag är väldigt glad att jag har läst den.

På omslaget står det: "The only way to save your daughter, is to sacrifice her sister, what would you do"? Det är en ganska bra beskrivning av vad boken handlar om.

Kate Fitzgerald är bara två år när läkarna upptäcker att hon har en svår form av leukemi och snabbt visar det sig att hon är i stort behov av en donator. Men varken någon av hennes föräldrar eller hennes två år äldre bror har matchande anlag. Kön för en utomstående donator är lång, och Kate är så sjuk att hon inte klarar av att vänta. Den enda lösningen som Sara och Brian (föräldrarna) kan komma fram till är att ge Kate ett till syskon, med matchande anlag. Flickan som föds får heta Anna och redan som bara någon timme gammal donerar hon för första gången till Kate. Boken utspelar sig då Anna är 13 år, hela livet har hon varit donator för sin syster och även om det hela tiden går upp och ner för Kate så är hon fortfarande vid liv. Men det är när Anna blir tvungen att donera en av sina njurar hon bestämmer sig för att hon inte orkar längre. Hon är trött på att alltid finnas till hands för sin syster och aldrig kunna leva ett normalt liv. Det är med många argument hon går till en advokat för att stämma sina föräldrar för rätten över sin egen kropp.

Historien är ju väldigt sorglig och det gör ont i kroppen när man läser om cancern. Men det blir aldrig så jobbigt att man måste slå igen boken och ta en paus. Mycket tack vare alla personbyten. Det är det jag gillar mest med boken ,man får följa så många olika personer,Kate, Anna, Brian, Sara, Jesse (den äldre brorn), advokaten, m.fl. Man får se historien ur så många synvinklar att det är svårt att veta vem man tycker har rätt i den stora frågan om Anna ska sluta vara sin systers donator. Då är det så skönt att veta att jag inte behöver göra det stora beslutet, det är bara att läsa vidare och se hur det går.

En annan grej jag gillar är att många kapitel börjar med en metafor, de kan vara lite krångliga på engelska, men oftast är de väldigt snyggt inlagda och sköna avbrott från den vanliga sorgliga världen. Jag älskar den här boken, jag ber er att läsa den. Och att se filmen efteråt är ett tips.

/Hanna

2010-07-24T20:49:00.004+02:00

Nu är jag tillbaka på landet efter en väldigt härlig vecka i Skåne. Bad, sol och många utflykter, bl.a. till Danmark. Tyvärr fanns det inget internet i den lilla stugan vi bodde i så jag har inte kunnat skriva några recensioner. Jag har bl.a. läst en bok av Philip Pullman under veckan, "Den tatuerade fjärilen" som jag valde från biblioteket i all hast. Jag läste bara första raden på baksidan och det räckte ; "En varm juninatt i Oxford träffar Chris Jenny - flickan som kommer att förändra hans liv" I OXFORD! Så jag lånade boken med ett leende på läpparna, tänk att få läsa en bok som utspelar sig i staden jag tillbringade 3 spännande veckor i.

Boken handlar som ni kanske förstått om Chris som är en sjuttonårig kille som bott hela sitt liv i Oxford. Hans föräldrar är skilda sedan ett år tillbaka, båda har träffat en ny och stämningen mellan föräldrarna är inte den bästa. Det är sommarlov och Chris har ett sommarjobb hos en firma som lånar och säljer rekvisita, ljus och andra praktiska saker som kan behövas till teatrar och fester. En kväll jobbar han med ljussättningen på en bal för studenterna från ett av Oxfords college och det är där han träffar Jenny för första gången.

Det handlar inte bara om kärleken mellan Chris och Jenny utan också om en gammal konflikt mellan Chris chef på firman och tre bröder från London-trakten. Det är den konflikten som gör att boken får en spänning,så att man vill läsa vidare. Men ärligt talat tycker jag att det spårar ur lite på slutet och blir lite för krångligt. Det kan också bli lite förvirrande med sättet Philip Pullman skriver på, han skriver alltid i tredje person och han byter synvinkeln mellan huvudkaraktärerna ganska ofta. Ibland blir det snyggt och bra men ibland blir det som sagt lite förvirrande.

Jag gillade den här boken, men det var mest för att jag precis varit i Oxford och nu kunde se framför mig var karaktärerna befann sig. Carfax och Gile's var bilder i mitt huvud. Förut när jag har läst böcker som utspelar sig i städer i andra länder har jag inte kunnat ta till mig miljöbeskrivningarna så bra, allt har bara varit namn på gator och platser. Det blir mycket mer levande om man vet var boken utspelar sig, som när man t.ex. läser böcker som utspelar sig i Stockholm. Så jag skulle inte läst den här boken om det inte varit för var den utspelade sig, men det var kul att läsa något av Philip Pullman. Nu blir jag sugen på att läsa hans böcker om Sally Lockhart också.

Philip Pullman kommer själv från Oxford, liksom många andra stora författare som t.ex. C.S Lewis och J.R.R Tolkien.

/Hanna

Home again!

2010-07-10T21:04:00.004+02:00

Hej!

Nu är jag hemma igen så nu kan jag börja uppdatera bloggen som vanligt. Jag är jättenöjd med min språkresa och det är något jag verkligen kan rekommendera att göra, både för att lära sig engelska, träffa nya vänner men också för att man växer som person när man kommer ensam till ett annat land och måste anpassa sig efter så mycket nytt.

Jag har läst en jättebra bok av Nick Hornby under min vistelse i Oxford. Den heter Slam och är skriven på ett väldigt humoristiskt sätt och jag rekommenderar verkligen att läsa den. Man får följa Sam, en sextonårig kille, som växt upp med dåliga odds för att lyckas i livet. Hans mamma var bara 16 när han föddes och ingen i hans släkt har studerat vidare efter skolan. Men Sam vill ändra på släktens dåliga rykte och är faktiskt på väg att lyckas i livet då han träffar en tjej som förändrar allt.

Jag skulle vilja ge er en lång recension, men jag är på landet och uppkopplingen är inte den bästa.

Ha det bra!

/Hanna

Några saker att se fram emot..

2010-06-18T14:26:00.005+02:00

Den 24 augusti kommer den tredje delen i triologin Hungerspelen ut (Mockingjay).

Den 14 september släpps Cornelia Funkes nya bok "Reckless".

Den 24 september har "Tusen gånger starkare" premiär på bio.

I november har första delen av Harry Potter och dödsrelikerna premiär på bio.

Har ni fler nyheter? Kommentera!

/Hanna

Sommarlistor för alla tillfällen!

2010-06-16T21:42:00.010+02:00

Jag och min lillasyster Sofi har gjort ett par listor med tips på böcker inför sommaren för alla tillfällen:

På stranden

Tillsammansserien av Denise Rudberg

Vinterviken av Mats Wahl

Systrar i jeans (alla fyra böckerna) av Ann Brashares

Dear John av Nicholas Sparks

The absolutely true diary of a Part-Time-Indian av Alexie Sherman

På båten
Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo

Vågbitar av Hilde HagerupSamurajsommar av Åke Edwardsson

Hungerspelen av Suzanne Collins

Det fattas en tärning av Johanna Thydell

Högläsning vid lägerelden

Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren

Danny bäst i världen av Roald Dahl

Mormorsmysteriet av Elise Johansson

Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe

I hängmattan

Den hemliga historien av Donna Tartt

Jag finns av Maja Maria Henriksson

Ondskan av Jan Guillou

Freaky green eyes av Joyce Carol Oates

Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian

/Hanna & Sofi

Sommarlovspirr

2010-06-11T21:22:00.004+02:00

Hej,
det är andra dagen på sommarlovet och jag har nu två skolfria månader framför mig. Äntligen lite tid att koppla av och hinna varva ner. Jag är supernöjd med 8:an och det ska bli väldigt kul att börja 9:an. Men jag har en liten klump av nervositet som gnager i magen. Det är konstigt att jag aldrig har nämnt på bloggen vart jag ska om bara åtta dagar. Det blev ju faktiskt klart för nästan ett år sedan, då var nervositeten ytterst liten, en minimal känning långt inne i magen. Men den där känningen har växt sig starkare under året.. Nu är jag riktigt nervös. Om bara åtta ynka dagar åker jag till Oxford på språkresa. Jag ska bo hos en familj en bit utanför Oxford, i Abingdon och jag ska gå i "skolan" med andra ungdomar i min ålder, åka på massor av roliga utflykter men också leva vardagsliv i England. Jag skulle inte varit så himla nervös om det inte varit för det att jag åker själv, jag känner ingen. Men jag klarar det, det ska jag!
/Hanna

Eva Sussos ungdomsbok räcker inte riktigt

2010-06-02T20:13:00.011+02:00

Jag har fått ett recensionsexemplar från BOKarna av Eva Sussos nya bok "Dansfabriken-Street". När jag var mindre läste jag många böcker av henne bl.a. böckerna om Hanna och Leonardo som jag tyckte jättemycket om. Men tyvärr lyckas hon inte riktigt nå mig med Dansfabriken.

Baksidetexten är väldigt tunn och jag blev inte intresserad av att läsa boken. Lite klyschig övertext, (Blod, Svett och Tårar) och ganska töntig presentation av karaktärerna Men jag fick tänka bort det, för jag har ju lärt mig att de flesta författarna inte skriver sina egna baksidetexter.

Snabbt presenteras tre av de fyra huvudpersonerna. Melina, Marko och Rafael som alla tre dansar streetdance på Dansfabriken. Dansfabriken är en danslokal i Stockholmsförorten Bredäng. Alla brinner de för dansen. Till en början känns de tre ganska ytliga men en bit in i boken blir Melina, Marko och Rafael ganska intressanta personer. Men den fjärde huvudpersonen, Terese, presenteras ytligt och fortsätter vara det boken igenom. Jag får iallafall inget grepp om henne.

Bokens klimax är den stora modevisningen i Gallerian där fyra ungdomar ska få dansa. Alla vill de bli utvalda, men man måste vara riktigt bra och då gäller det att öva!

Det är något med språket i boken som jag inte tycker om. Det känns inte som Eva Sussos språk, ibland känns det nästan som att jag läser någon i min ålders text. Jag tror att det blir så eftersom hon vill få språket att vara verkligt och ungdomligt. Ibland lyckas hon men när hon inte gör det blir jag irriterad. Något hon däremot verkligen har lyckats med är att sätta sig in de här ungdomarnas dansintresse. Det känns väldigt verkligt. Musiken hon nämner är modern och spelas av många ungdomar, deras dansträningar känns också väldigt troliga då hon nämner de speciella namnen för olika danssteg. På de planen är hon väldigt uppdaterad.

Jag tycker att det är väldigt kul att läsa om ungdomar som brinner för något. I många ungdomsböcker jag läst på sista tiden är huvudpersonen osäker och utan något stort intresse. Så det var roligt att dela Dansfabrikens medlemmars kärlek till dans.

Det är svårt att ge en sista mening om vad jag tyckte om boken som binder ihop mina åsikter. Vissa grejer var dåliga och andra bra. Men gillar man dans, moderna ungdomsromaner med igenkänningsfaktor och pratigt språk ska man läsa den.

Dansfabriken är en serie och i höst kommer andra delen "Funk" och 2011 kommer sista delen "Break".

/Hanna

En föreställning ni måste se!

2010-05-31T18:38:00.005+02:00

Förra veckan var jag med VIPP och såg en fantastisk föreställning, Momo-eller kampen om tiden, uppsatt av Enskedespelet. För mig var Enskedespelet ingenting jag kände till innan jag såg Momo. Men nu vet jag att det är en teatergrupp som är öppen för alla. Gruppen har ca 100 medlemmar i åldern 4-70 år och medlemmarna kan vara allt från amatörer till proffs. Varannat år gör de en uppsättning av en pjäs och i år var det Michael Endes kända historia , Momo eller kampen om tiden.

Det var en varm majkväll vi gick genom fina Enskede mot Margaretaparken och det stora tältet där föreställningen skulle spelas. Stämningen var härlig, fullt av folk som väntade på att komma in och innifrån tältet hördes peppande prat och hejarop från skådespelarna.
När man kom in i tältet blev man visad till sittplatser längs kanterna. I mitten var scenen, som idag var täck av sand. Första scenen satte igång när alla i publiken var på plats och in rusade barn och vuxna i alla åldrar.

Efter två och en halv timme var föreställningen slut och jag lämnade tältet helt uppfylld av den fantastiska stämningen. Tänk att så många människor kunde spela teater så samspelt och tänk att alla vara så engagerade, stora som små, amatörer som proffs. Det var så otroligt bra alltihopa. De hade verkligen fått historien om Momo att bli intressant. De hade lagt in mer ”moderna” inslag som förklarade att tiden försvann och blev snodd, men de visade det via saker som vi kunde relatera till. T.ex. Stressen i snabbmatskön eller barnen som tvingades leka med hemska leksaker när föräldrarna inte längre hade tid för dem.

Hon som spelade Momo, Siri Neppelberg, var jättebra och hon verkligen levde upp till min bild av Momo. Hon var så otroligt säker på scen och hade en sådan klar röst att man automatiskt lyssnade och blev lugn av allt hon sa.

Ni som inte har sett den föreställningen gå och gör det! Det är inte många föreställningar de har kvar nu, så ta chansen!

Läs vad andra tycker om föreställningen på Palatsets TEATERgrupp och läsa gärna mer om Enskedespelet .

/Hanna

Två böcker på engelska

2010-05-28T20:24:00.004+02:00

Här är två tips på ganska lättlästa böcker på engelska för den som vill öva upp sig och går i högstadiet ,ungefär.

Time Bomb - Nigel Hinton

När jag praoade på Stadsbiblioteket fastnade min blick på den här boken. Den har en fin framsida och så tyckte jag att titeln lät väldigt intressant. Boken utspelar sig under 1949 och man får följa fyra killar under ett sommarlov då de är 12 år. Under andra världskriget slog det ner en bomb i området där de bor och en villa på en höjd jämnades med marken. Nu är det bara ruiner och höga kullar kvar och dit går de fyra killarna för att fly alla vuxna och den vanliga världen. En dag hittar de en odetonerad bomb och bomben blir deras hemlighet. En hemlighet som ger deras vardag spänning och styrka.

Boken var väldigt målande skriven och med lite humor. Huvudpersonen (som är en av de fyra killarna) är väldigt intressant och man får inte bara ta del av hur han har det med sina kompisar, utan också hans familjeproblem. Den utspelar ju sig på slutet av 40-talet och jag får väldigt tydliga bilder hur det var då, i skolan och i hemmen. I mitten av boken kommer en väldigt intressant person in i berättelsen och ger den ny fart. Ett tips!

Small steps-Louis Sachar

Det här är fortsättningen på "Holes", men det går bra att inte ha läst "Holes" innan. Det blir lite roligare om man har det eftersom att det ibland kastas in lite återblickar eller roliga repliker som man bara förstår då, men det är inget nödvändigt. Huvudpersonen är utbytt, det handlar inte längre om Stanley, utan om hans kompis Armpit. Armpit har bestämt sig för att starta ett nytt liv efter de förskräckliga månaderna på Camp Green Lake. Han vill lämna kriminaliteten bakom sig och bli "normal". Men hans planer går inte riktigt som han tänkt eftersom att X-ray ( känd från Holes) erbjuder honom ett sätt att tjäna snabba pengar som låter helt ofarligt men visar sig urspåra ganska snabbt.

Låt er inte luras, det är inte bara en historia om kriminalitet och om hur Armpit råkar illa ut. Det finns mycket annat fint i berättelsen som jag gillar, Armpits kärlek till både vänner, familj och en mycket speciell tjej. Jag gillar också musik-temat i berättelsen som kopplas samman med sättet X-Ray vill tjäna pengar på och det är också kul att läsa om det typiska levnadssättet för amerikanska ungdomar. Ett tips!

Kommentera gärna och säg vad ni tycker om tips på engelska ungdomsromaner, är det bra att ge sådana tips eller onödigt?

/Hanna

Mysig BOKarna-träff

2010-05-26T21:43:00.008+02:00

Förlåt för att jag skriver så sällan, men jag ska bli bättre, det ska jag vekligen! Men det är i slutet av 8:an och skolan tar massor av tid , fotbollen också, så det blir mindre tid att bara vara hemma och t.ex. skriva på bloggen.

Idag var jag iallfall på BOKarna och vi var på en fantastiskt fin liten barn och ungdoms bokhandel som heter Bokslukaren. De säljer inte bara böcker utan har också ett jättemysigt litet café där man t.ex.kan köpa en "Loranga-läsk", "Ulf Stark-macka" eller "Nick och Nora oreo kaka". Det är väldigt fint där inne och böckerna är uppställda på ett sätt som verkligen får en att bli sugen på att läsa. Vi var där och pratade om favoritböcker och jag tipsade om "Boktjuven" och "Bryta om". "Bryta om" är ingen bok som jag direkt kopplar till mina favoriter men jag hade svårt att välja bland alla böcker och alla mina favorittitlar lämnade mitt huvud när jag valde. Jag träffade också Amelie som har bokbloggen Amelies Boktips.

Jag tipsar verkligen om att gå dit och köpa böcker, eller bara titta och kanske köpa något från det litteraturinspirerade cafét.

/Hanna

Boktävling!

2010-05-14T20:19:00.004+02:00

Hej!

Jag är med i en tävling där man kan vinna Lisa Bjärbos roman "Det är så logiskt alla fattar utom du". Tävlingen hittar ni här : Barnboksprat

Jag har just läst en artikel om boken i KP och jag har sett att det är en bok mån ga bloggar om just nu, så det skulle vara väldigt roligt att få läsa den. Den ser ut så här:

/Hanna

Världens trevligaste prao på Rum för Barn

2010-04-30T19:20:00.007+02:00

Hej!

Nu har jag haft prao i två veckor och det känns både skönt och konstigt att komma tillbaka till skolan på måndag. Idag träffade jag alla i klassen eftersom vi hade en orienteringsdag (på praoveckorna!), men det var roligt att träffas igen och om jag ska vara ärlig var det skönt att komma bort från Stadsbiblioteket. Min första praovecka var superbra, på Kulturhuset och jag ville verkligen inte gå därifrån förra fredagen. Alla var så snälla och trevliga och det var så roligt där. Jag fick vara både i bildverkstaden och biblioteket, gå runt på hela Kulturhuse och se utställningarna, en dag var det författarbesök och min fredag avslutades med att det var afrikansk dans i Bildverkstaden. Jag kommer inte glömma den praoveckan!

Jag fick en jättefin bok från alla som jobbar på Rum för Barn:

Ha det bra/ Hanna

Jag finns

2010-04-29T17:00:00.010+02:00

Maja-Maria Henrikssons debutroman handlar om fjortonåriga Johanna som lever ett liv olikt de flesta andra i hennes ålder. I skolan blir hon misshandlad och sexuellt utnyttjad av två killar som aldrig låter henne vara. När skoldagen är slut och hon kommer hem träffar hon sin mamma som aldrig vet hur hon ska reagera. Så fort något inte blir som hennes mamma tänkt brister hon och utställningarna som öser över Johanna slutar ofta i misshandel. Varje dag är en plåga för Johanna och hon intalar sig själv att allt är hennes eget fel, att hon är äcklig ful och att hon egentligen inte bör finnas. Det ända som får Johanna att vilja leva är hennes lillebror och den trygga doften av vanilj.

Det är en otroligt mörk bok och jag kan inte hitta någon ljuspunkt någonstans. Jag har läst många ungdomsböcker om mobbing och utfrysning, men det här är den starkaste jag någonsin läst. Maja-Maria Henriksson skriver så otroligt bra. Jag är där inne i Johannas huvud. Hennes tankar är beskrivna på ett sätt så att jag verkligen förstår hur osäkert och kaotiskt allt är för henne. Men när jag läser blir jag så fruktansvärt irriterad på alla vuxna. Det finns inte en enda som försöker hjälpa Johanna. Lärarna i skolan blundar för trakasserierna och hennes mormor och morfar gör ingenting fast de märker hur illa hon behandlas av sin mamma. Det är så hemskt att ingen vuxen finns där och att Johanna lämnas ensam i mörkret.

Men som tur är lämnar inte boken mig i totalt becksvart mörker. Ett litet hopp tänds i slutet då Johanna kommer fram till en punkt då hon förstår att ingen kommer hjälpa henne ur sin situation. Hon blir tvungen att kämpa själv och visa att hon finns.

Jag visste inte att boken var baserad på Maja-Maria Henrikssons egen uppväxt förens jag läst ut den. Men jag tror det var tur att jag inte visste om det innan. Jag vet inte om jag skulle klarat av att läsa boken annars.

/Hanna

P.S Läs min alternativa recension på http://palatset.se/bok/?p=160&preview=true

The secret diary of Adrian Mole

2010-04-21T18:54:00.005+02:00

Hej!

Jag har varit på min praoplats två dagar nu och det är jättekul! Jag längtar inte tillbaka till skolan, det är väldigt skönt med lite miljöomväxling. Men att vara omringad av hundratals bra böcker är lite svårt, jag har sett så otroligt många böcker jag vill plocka ner från hyllan och börja läsa på direkten, men jag får hela tiden hålla mig. Men jag kan berätta mer om min prao senare.

I helgen läste jag ut "The secret Diary of Adrian Mole aged 13 3/4" som är en bok som min pappa tipsade mig om. Han läste den när han var i min ålder och det är en bra bok om man vill öva sig på att läsa på engelska. En liten utmaning men ändå lättförstådd. Boken är en dagbok som följer Adrian Moles liv under drygt ett år från att han är 13 3/4 till att han nästan är 15. Eftersom man får följa honom varje dag så länge får man snabbt ett grepp om hans vardagsliv och de personer i hans omgivning. För jag får ju följa så många händelser, stora som små.

När jag förstår hur hans vardag ser ut börjar jag hitta humor i det han skriver och mycket blir roligt. Inte så att jag skrattar till (men det är ju iförsig ovanligt för mig). Men det är roligt när han t.ex. en dag beskriver en utflykt med klassen med en mening var tionde minut och om hur allt går snett.Det kan också vara mer dolda saker som ett ord han tänker i en viss situation som är så typiskt honom.

Det är en jättebra bok om man vill öva sig i engelska, inga långa kapitel att plöja igenom utan man kan stanna lite var man vill. Det är också en upplevelse att lära känna Adrian när han blir skillsmässobarn, inser att han är en av de intellektuella, träffar en tjej och hamnar i knipa.

/Hanna

Nervös

2010-04-19T20:37:00.005+02:00

Imorgon är min första dag som praoelev. Den här veckan ska jag vara på Kulturhusets "Rum för barn" och nästa vecka ska jag vara på Stadsbiblioteket. Jag är väldigt nervös inför imorgon. Jag vet ju lite vad jag ska få göra men absolut inte allt. Det är ofta då jag blir nervös, när jag inte har kontroll på hur det kommer bli.. Men det är ju iallafall en positiv nervositet jag känner, för det ska bli jättekul.

För alla som inte vet vad "Rum för Barn" är så kan jag berätta att det är barnens egen våning på Kulturhuset. Där finns ett bibliotek där man kan läsa, låna böcker, lyssna på sagor, och leka. Det finns också en målarverkstad där man kan skapa konst på olika sätt. Oftast finns det också en utställning utanför ingången till biblioteket.

Nu ska jag se filmen "Agnes Cecilia- en sällsam historia", (underbar bok) så vi hörs.

Ha det bra!/Hanna

Fusk-klassiker-läsning

2010-04-18T16:28:00.001+02:00

Hej,
jag har precis läst klart Wuthering Heights, men en omgjord version efter boken av Emily Bronë. Jag känner mig ändå ganska stolt över att jag läst den. För jag är verkligen ingen van "klassiker läsare" och jag lyckades tillslut förstå hur alla personer i boken hängde ihop. I början hakade jag hela tiden upp mig på alla dessa namn. Jag försökte verkligen förstå och jag kollade släktträdet som fanns uppritat titt som tätt. Men efter ungefär 50 sidor hade jag tillslut det mesta klart för mig..

Så nu funderar jag på om jag ska läsa den riktiga versionen Jag gillade den här och jag vill ju gärna veta en mer detaljerad historia nu. Dessutom behöver jag inte haka upp mig på släktträdet eftersom jag redan har koll på det. Jag vet ju hur grundhistorien är.

Men har någon av er läsare läst den, och i så fall, vad tyckte ni, är den värd att läsa? Svara gärna på min nya undersökning också.
/Hanna

Shoo Bre

2010-04-12T20:30:00.002+02:00

Hej!
För ett par dagar sedan läste jag ut Shoo Bre. Efter att ha läst Shoo len hade jag väldigt höga förhoppningar på Shoo bre ,och jag kan säga att jag verkligen inte blev besviken. Den är precis så bra och gripande som jag hoppades.

Det är mycket som är sig likt. Shoo bre handlar liksom Shoo len om ungdomar med utländska föräldrar och om hur livet är i förorten. Det är kärlek, sorg och spänning. Boken innehåller lite av allt och det gör det omöjligt att sluta läsa. Det är tack vare de olika teman i boken som också gör att man får följa så många personer. Det är imponerande att Douglas Foley lyckas hålla koll på så många personer och knyta ihop allting hela tiden.

Skollivet som ungdomarna i boken lever är så verklighetstroget. Jag känner igen mig i olika situationer. T.ex. i Oscar som drar på sig lite för mycket skoluppgifter och kämpar med författarintervjuer och olika projekt. Också vissa situationer då eleverna går emot lärarna och vinner för att de är så starka och många. Jag lever mig ofta in i boken mycket mer när jag känner igen mig och det lyckas Shoo bre med. Jag blir mer intresserad och tycker att det är roligare att läsa. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte "bara ett kapitel till nu..".

Den är också väldigt rolig att läsa tack vare de delarna då jag inte kunde känna igen mig. Det är de mer kriminella sakerna som några av karaktärerna håller på med. Det är något jag själv inte varit med om men det beskrivs så bra och jag kan ju föreställa mig. Mycket p.g.a. allt de tidningarna skriver om förorten men också från min förra klass då många bodde i områden där mycket kriminellt hände.

En sammanfattning är att jag verkligen gillade boken och jag önskar att det kommer fler böcker av Douglas Foley för ungdomar. Jag blir helt fast! Ett STORT boktips!

/Hanna

Några fullspeckade kvällar, fotboll och en otrolig film

2010-04-05T21:37:00.002+02:00

Hej!
Jag har inte skrivit på länge och jag är mycket medveten om det. Men jag har vissa anledningar. Förra veckan var extremt hektisk, jag var knappt hemma i huset alls, förutom på nätterna då jag sov. Det var teaterkväll med skolan, BOKarna möte och Poetry Slam och tidigt torsdag morgon åkte jag på fotbollsträningsläger till Danmark. Men nu är jag hemma igen!

Poetry Slam var väldigt roligt i år igen. Nervöst också. Jag vann individuella tävlingen så jag är supernöjd! Jag lägger upp bidraget jag deltog med på http://www.hannasnovellerochtexter.blogspot.com/ så kan ni läsa.

Fotbollslägret var jättekul. Jag har bara varit i Danmark en gång förut och då åkte jag bara via landet till Tyskland. Men nu hann jag se hur fint det är där. Vi bodde ute på landet vid havet och nu vill jag tillbaka till fotbollen och våren.

Idag var första dagen på lovet och jag började läsa Shoo Bre av Douglas Foley och på eftermiddagen träffade jag en kompis och vi gick och såg en fantastisk film. Den heter "Nowhere boy" och handlar om John Lennon i The Beatles. Filmen var jättefint gjord och jag ville bara stanna kvar i 60-talet bland lockiga killar med gitarr över axeln.

Ni måste se den. Speciellt om ni är Beatles-fan!
/Hanna

Poetry Slam

2010-03-26T19:14:00.001+01:00

Hej!

På onsdag är det en mycket speciell kväll i skolan. Årets skolhöjdpunkt för många, nog mest för lärarna eftersom de deltagande elverna är så nervösa. Det är Poetry Slam, en tävling poesi och diktuppläsning för alla LD-elever (Litteratur och Drama elever). Det ska bli jätteroligt. Stämningen är på topp, alla peppar alla inför sitt framförande och alla hyllas av alla efteråt. Vi kan tävla i tre grenar i år, individuell, lag och bildpoesi. Förra året, när jag gick i sjuan, var jag med i lagtävlingen och det var en otrolig upplevelse. Dels att så många människor lyssnade på en och man fick höra sin egen röst så stark, men också känslan efteråt, känslan av oslagbarhet. När vinnarna i slutet av kvällen presenterades hände det mest otroliga av allt, Jag och Miranda vann lagtävlingen! Jag kan fortfarande minnas hur glad jag blev. I år ska jag vara med i lagtävlingen igen och förhoppningsvis i induviduell också, om jag vågar.

Här är jag och Miranda i Poetry Slam i 7:an (ledsen för dålig bildkvalité) :

Poetry Slam genomförs också varje år "på riktigt" då "riktiga" poeter framför sina dikter och tävlar mot varandra.

En diktsamling jag vill tipsa om är "Hunger" av Ylva Eggehorn som är en diktsamling för unga.

Kärlek och Uppror, också för unga, är bra den med. En poet jag kommer på just nu som jag gillar är Tomas Tranströmer.

Har du som läser någon favorit poet eller diktsamling? Det vore jätteroligt att höra.

/Hanna

Nu kan ni läsa fortsättningen..

2010-03-21T10:15:00.001+01:00

Hej,
nu har jag lagt upp Kapitel 1 ur min deckarnovell. Ni kan läsa den här: http://www.blogger.com/Här
Jag skrev klart både prologen och kapitel 1 för ungefär 1 och en halv månad sedan, och jag har inte skrivit vidare sedan dess. Jag kommer nog aldrig avsluta novellen även fast jag har upplösningen uttänkt, jag har helt enkelt inte tiden. Men hoppas ni läser och lämnar någon kommentar.
/Hanna

En liten Johanna och en typ bild och tänk om det där är en recension

2010-03-16T21:05:00.003+01:00

Hej!
Igår hade vi författarbesök av Johanna Lindbäck och hennes förläggare Cecilia Nilsson i skolan. Jag och tre andra från min klass ledde besöket. Intervjun gick väldigt bra tycker jag, vi var väl förberedda och alla var jätteduktiga. Dessutom gjorde Caroline och Hilda en jättebra scen innan ur "Min typ brorsa" som en start på intervjun. Vi frågade Johanna om hennes författarskap och också om Bokhora, hur det är att skriva på Sveriges mest populära bokblogg och vi fick jättemånga bra svar. Vi fick också en inblick i hur det är att jobba som förläggare genom Cecilia. Det var väldigt roligt att ha intervjun och som tur var släppte nervositeten snabbt.

Johanna har skrivit "En liten chock", "Min typ brorsa" och "Tänk om det där är jag" ( det av rubriken). Jag har läst alla tre böckerna av Johanna men jag har nog inte recenserat någon av dem på bloggen. Jag gillar alla tre väldigt mycket, härliga ungdomsböcker som jag inte kan lägga ifrån mig. Jag har svårt att säga vilken som är min favorit eftersom jag läste den första för så länge sedan. Men hennes senaste bok som kom ut i höstas "Tänk om det där är jag" ,läste jag ut i helgen så den är i väldigt färskt minne.

Boken handlar om Agnes som flyttar från Stockholm till Umeå med sin familj. En "vanlig" tonåring skulle tyckt att det varit hemskt. Lämna alla sina vänner och intressen och flytta långt långt bort och börja om från början med allt. Men Agnes är ingen "vanlig" tonåring, iallafall inte enligt sig själv. Istället för att fasa inför tanken att flytta ser hon flytten som en chans att börja om på nytt. En ny start. Glömma den ensamma och tråkiga Agnes hon var i Stockholm och bli en helt normal tonåring, vara normalt uttåtriktad och trevlig, ha normala kläder och normala intressen.

Agnes ska börja andra året på gymnasiet och den nya starten blir bra. Hon trivs jättebra i sitt nya hus och hon får massor av vänner. I huset bredvid bor trevliga Adam som dessutom går i samma klass och det ger henne direkt en chans att bli kompis med Adams vänner. En annan kille hon blir kompis med är Jacob. Den coola och schyssta killen som spelar i ett band. Agnes borde vara nöjd med sin nya start. Men den jobbiga tanken att allt bara är ett spel och att alla snart kommer genomskåda henne och inse hur tråkig hon egentligen är gnager inom henne.

Jag har läst så otroligt många tonårsböcker om ensamma och osäkra tonåringar som har svårt att hitta sig själva. Men Johanna Lindbäcks bok sticker ut (som många andra bokbloggar har nämnt). Det är för att det inte är något jättestort problem som misshandel, alkoholiserade föräldrar e.t.c. Något som har blivit väldigt populärt i nyutgivna ungdomsböcker. Jag håller med alla de som punkterat att det räcker med vanliga problem. För man förstår hur jobbigt det här problemet är för Agnes trots att det är ett mycket litet problem i jämförelse emd andra.

"Tänk om det där är jag" är en riktigt sträckläsare eftersom jag verkligen vill veta hur det kommer gå för Agnes. Jag förstår hur jobbigt hon har det med att komma in i ett kompisgäng och hur hon brottas med tanken att de snart kommer genomskåda henne. Jag kan också känna igen mig i hur osäker vänskapen kan kännas från mina egna år i mellanstadiet. Trots att Agnes är betydligt äldre. Det är det som är så bra fångat av Johanna Lindbäck, hur det fungerar i kompisgäng oavsett ålder.

Något som gör mig lite förvirrad är när man är helt inne i Agnes huvud och tankebanor. Då händer det ibland att jag tappar bort mig. Eller tappar intresset lite. Men det är inget som hindrar mig från att gilla boken. Jag tycker att alla unga borde prova att läsa någon av Johannas böcker. De lämnar en mysig känsla efter sig även om huvudpersonen har de svårt.

I juni kommer en ny bok "Saker som aldrig händer" ett tips till alla som gillar hennes böcker.

/Hanna

Kommer jag någonsin läsa något bättre?

2010-03-07T19:20:00.001+01:00

Bloggverkstad på Palatset

2010-03-01T20:21:00.001+01:00

Idag var jag på Palatsets bloggverkstad, en special aktivitet nu på sportlovet. Det var väldigt roligt. Tillsammans ska alla vi som är där samla olika saker att blogga om, t.ex. bilder, videos, recensioner, röstinspelningar, texter m.m och på onsdag eftermiddag ska vi åka till Doberman och få hjälp att lägga upp allt på internet. Doberman är en webbyrå. Idag fanns det t.ex. möjlighet att gå på en kortföreställning på Operan (och sedan jobba vidare med det i någon bloggform), animera kortfilmer (som man sedan kan lägga upp på bloggen), skriva recensioner om böcker och filmer, scanna in bilder och mycket mer.

Jag själv tecknade olika bilder ur filmer som jag sedan skannade in på datorn. På onsdag kommer jag lägga upp de bilderna på palatsets blogg som en tävling, "Gissa filmen". På eftermiddagen jobbade jag och två andra med att planera ett repotage om Moni Nilsson ,som vi ska spela in på onsdagförmiddag. Det ska bli väldigt roligt eftersom vi ska få åka hem till henne och göra intervjun, vi blir de första "jounalisterna" att göra det!

Ha det bra! /Hanna

Mitt extra liv

2010-02-28T16:32:00.001+01:00

I onsdags träffade vi (BOKarna) Johan Unenge efter att ha läst hans bok. Han har bl.a. tecknat Eva och Adam, Ronny och Julia och Livet enligt Rosa.

"Mitt extra liv" utspelar sig i staden Hellevik. I Hellevik finns två snackisar som löpsedlarna varje dag spyr ut ny information om. Hur det går för Helleviks stora stolthet, deras basketlag och hur det går med infångandet av flyktingar. På senaste tiden har det gått lysande för basketlaget, de har ledningen i basketligan och allt tack vare den utländska superspelaren Yosseffs. Samtidigt som invånarna i staden kämpar för att Yosseffs ska få stanna i Sverige och inte landsförvisas ägnar de också mycket tid åt att jaga och försöka fånga in flyktingar som befinner sig i samma situation. Huvudpersonen (berättaren) är en osäker kille som går i högstadiet. Han vet inte vad han ska tycka om flyktingpolitiken och han håller sig utanför demonstrationer och infångningsprojekt. Istället sitter han hemma med kompisen Ubbe och kör krigsspel. Men när en hel stad bara fokuserar på två saker är det svårt att hålla sig undan. Huvudpersonen sätts tillslut i en väldigt svår situation då han måste göra ett val och skaffa sig en åsikt.

Johan Unenges bok är speciell. Det är inte bara en vanlig roman med text sida efter sida. Boken är en serieroman som blandar text och bilder med ojämna mellanrum. Jag är ingen van serieläsare och har inte så bra koll på hur man ska läsa pratbubblor och åt vilket håll m.m. Men när jag läste den här boken hängde jag med hela tiden. Bilderna sammanfattar inte det man har läst utan leder istället handlingen vidare. Bilderna är också oftast utan pratbubblor vilket jag bara tycker är skönt. Uppbyggnaden av den här boken är väldigt ovanlig, jag har i alla fall inte hört talas om någon bok som är uppbyggd på det sättet tidigare, men det passar otroligt bra i den här historien. Utan bilderna skulle jag inte varit lika intresserad och lockad att läsa vidare.

Jag tror att det är många som stör sig på att huvudpersonen är så osäker och bara försöker hålla sig utanför den stora flyktingdebatten. Många gånger kan jag känna "men gör något då!" men i slutändan och efter diskussionen med BOKarna tycker jag att huvudpersonen ska vara som han är. Han blir en speciell person eftersom han inte har någon speciell åsikt och bryr sig mer om sitt tv-spel och vardagslivet.

Något jag irriterar mig på är att jag inte vet var och när den här historien utspelar sig. Jag vet inte vad det är med mig när jag läser men jag vill ha lite kontroll. Jag vet att han bor i Hellevik, men var ligger det? Jag undrar också vilken tid det utspelar sig, är det nutid? Och i så fall finns det grupper idag, med människor, ja nästan en hel stad, som är så emot flyktingar?

Den är värd att läsa, tack vare att den är speciell.

/Hanna

Shoo len

2010-02-20T16:00:00.003+01:00

Boken bränner i handen. Hur är det att växa upp i en förort där invandrare från olika delar av världen samlas? Vad händer när alla de som inte får chans att arbeta och lära sig svenska ska leva tillsammans och komma överens? Svaret gestaltas bra i Douglas Foleys bok Shoo len. Ungdomarna spelar huvudrollen och vi får följa olika personer som alla går i samma skola i en Stockholmsförort. Man får följa Karim som börjar tröttna på det kriminella hans kompisar håller på med och hur han för första gången blir riktigt kär, Gabi som tycker Karim är en svikare, Ella som mår dåligt och skadar sig själv och Nikoo som är nyinflyttad och precis mist sin pappa. Allas liv går in i varandra och man får som läsare se historien ur många olika perspektiv.

Douglas Foley har verkligen lyckats. Han lyckas att skriva en bok där invandrarsvenskan inte låter tillgjord eller som att författaren gör narr av den. Det låter naturligt och väldigt äkta. Han lyckas också skriva om smygrasismen i Sverige och hur ungdomar med utländska föräldrar känner sig när de samlas i ett litet område. Vissa saker undrar jag över, som en händelse i slutet av boken som är ganska extrem. Men jag har ingen erfarenhet, det kan kanske hända? Det är samma sak när det handlar om vad som händer i skolan om elever som förstör och startar brandlarm m.m. Klart det har hänt någon gång i min skola men här verkar det vara vardagsmat och mycket värre. Så jag undrar om han själv varit med om det eller jobbat på en skola i förorten eller om han bara föreställt sig hur det är.

Det är väldigt bra med hoppen mellan personerna. Intresset för att fortsätta läsa blossar upp och ibland är det så skönt att få lämna personen i det jobbigaste ögonblicket och läsa om någon annan av karaktärerna. Men boken är inte bara jobbig, överraskande och smått obehaglig, den har också den mysiga kärlekhistorian och glädjen man upplever i kompisgäng när man skapar något tillsammans. Det är ett otroligt flyt i språket och slutet är oväntat och gör att jag definitivt kommer minnas boken.

En fråga vi diskuterade på svenskalektionen var "Hur stort svin kan man vara och ändå bli förlåten?" och det är en fråga som dyker upp i mitt huvud när jag läser den här boken. För er som har läst den här boken förstår ni nog vad jag syftar på för situation. Jag tror att man kan vara ett väldigt stort svin men ändå bli förlåten. Tiden läker vissa sår och vid vissa tillfällen vill man inte vara långsint längre. Om den andra personen ber om ursäkt vill man inte vara den som fortfarande ältar det gamla och vägrar bli sams. En ursäkt är svår att inte acceptera. Men jag tror att det vid vissa tillfällen inte går att förlåta. En person som blivit mobbad under hela uppväxten har nog svårt att förlåta mobbarna även i vuxen ålder. Så om man ärrar någon för livet på ett sätt som påverkar en negativt i framtiden så är det nog där gränsen går då man inte kan förlåta längre.

/Hanna

Alla hjärtans dag

2010-02-14T15:25:00.002+01:00

Kärleksboktips
En liten kärlekssång-Michelle Magorian
Simon och Sophie- Emma Granholm
Sandor slash Ida-Sara Kaedefors
Hur kär får man bli?-Katarina von Bredow
Expert på att rodna-Katarina von Bredow
Syskonkärlek-Katarina von Bredow
Klassresan-Moni Nilsson
Malin+Rasmus=Sant- Moni Nilsson
Min typ brorsa-Johanna Lindbäck
Shoo len- Douglas Foley
Hata Romeo-Rachel WingInnan jag dör- Jenny Downham
Tillsammans-böckerna- Denise Rudberg
Deluxe- Anna Godbersen
Dear John-Nicholas Sparks
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket-Gunnar Ardelius

Kärleksfilmtips
The notebook
Little miss Sunshine
(500) days of summer
The Holiday
Finding neverland
What's eating Gilbert Grape
Eva och Adam- fyra födelsedagar och ett fiasko

"The notebook"

Glad alla hjärtans dag!

Jag är ingen firare av dagen. Allafall ingen som samlar rosor och staplar chokladaskar på hög, men fira lite är bara mysigt. Något som lyser upp februari.

/Hanna

Johanna Lindbäck-besök!

2010-02-10T19:36:00.001+01:00

Jag vet inte om jag har sagt det men jag går en speciell inriktning i skolan som heter Litteratur och Drama (LD). På onsdagseftermiddagarna har vi något som vi kallar elevens val då vi får välja mellan olika aktiviteter och uppgifter. Det kan vara att vara med i filmklubben, gå på utställningar, olika kurser m.m. Men allt går i temat Litteratur och Drama. Idag fick vi göra ett val igen och då blev jag en av de fyra som ska få leda nästa författarbesök. I mitten av mars kommer Johanna Lindbäck till vår "profil". Jag och tre andra ska ha en intervju med henne för resten av eleverna i LD. Jag tycker att det ska bli jättekul. Jag minns när jag gick i sjuan och Aidian Chambers kom och de äldre fick intervjua honom, då kände jag att jag också skulle vilja göra det någon gång. Och nu ska jag få det. Vi började nu i eftermiddags med att spåna idéer och frågor. Vi ska göra besöket lite speciellt med ett speciellt inslag, men vad vill jag inte avslöja än. Johanna Lindbäck har skrivit tre böcker "En liten chock", "Min typ brorsa" och "Tänk om det där är jag". Jag kan tipsa om de två första men den sista har jag inte läst än. I juni kommer en ny bok: "Saker som aldrig händer". Det återkommande i hennes böcker är att de utspelar sig i Norrland och handlar om tonåringar. Inte så konstigt eftersom hon växte upp i Luleå.

/Hanna

Semlan och Gordon: Pappan med de stora skorna

2010-02-02T16:35:00.001+01:00

Det här är en bok som handlar om en flicka som heter Semlan. Hon är 12 år och bor med sina föräldrar och sin lillebror Bento. Hennes föräldrar bestämmer sig för att skiljas och flyttar ifrån varandra. Varje vecka får hon och Bento flytta de 222,5 stegen mellan föräldrarna. Semlan har en kompis som heter Gordon och de är bästa vänner och kan prata med varandra om allt. Gordon är speciell. Han är inte en sådan som spelar fotboll, hockey eller rider. Hans intressen är speciella och ibland rent utav galna, och Semlan är inte sen med att hänga på. I historien finns också Lino, en i Semlan och Gordons klass. Varje gång Semlan ser Lino känner hon sig konstig men hon kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.

Det här var första boken vi fick läsa med BOKarna och på förra mötet fick vi träffa Moni Nilsson då hon berättade om boken och svarade på våra frågor. Boken är snabbläst med korta kapitel och luftig text vilket jag tycker det ger historien en sådan bra fart. Det som är speciellt med boken är att det också dyker upp listor här och var. Det tycker jag är ett otroligt bra sätt att berätta på. Man får veta så mycket i några få ord och det är väldigt roligt att läsa. Listorna känns så verkliga, som att det är en 12-åring som har skrivit dem och det tycker jag också gör Semlan mer verklig. När Semlan blir ett skillsmässobarn skriver hon en lista med positiva och negativa saker och när hon är färdig ser hon att det nästan väger jämnt. Jag tror att det nog ofta är så att det väger jämnt, vissa stunder kan det kännas bra medan det andra gånger inte gör det. Läsaren förstår t.ex då att Semlan ser att det kanske inte är så dåligt att vara skilsmässobarn ändå. Gordon är en rolig person och det var många som tog upp honom på BOKarna-mötet. Alla ville ha en Gordon i sin klass och det var ingen som sa något annat än bra saker om honom. Men det kan man inte heller. Han är så full av knasiga idéer och så rolig att man inte kan ogilla honom. De andra i boken är också roliga att läsa om , inte minst Semlans pappa som är väldigt speciell. Han har nämligen extremt stora fötter fast han är jättekort. Efter första boken vill man bara läsa mer och det är tur att den andra boken om Semlan och Gordon kommer i april, jag längtar!

/Hanna

Deckar-tema

2010-01-29T22:00:00.001+01:00

När någon säger deckare tänker jag på sommaren. Det är oftast då det går deckarserier på tv och nästan hela Sverige läser deckare. I skolan har vi nu (lite oväntat) haft deckartema i två veckor och vi har pratat om klassiker, olika typer av deckare och fått skriva en egen början på en deckare. Jag har läst få deckare, men min favorit måste nog vara Agatha Christies Tio små negerpojkar, den är så otroligt smart. Jag skrev om den i somras så läs gärna det inlägget. Jag gillar också Magnus Nordins deckare även om de inte är några stora favoriter. Sedan måste jag ju ta upp LasseMajas Detektivbyrå som jag gillade väldigt mycket när jag var liten. Men sedan kommer jag inte på så många fler, skriv gärna lite tips i en kommentar.

Jag har gjort en blogg där jag endat lägger upp texter jag har skrivit och om jag lägger upp något nytt på den bloggen länkar jag alltid från bokbloggen. Här är min början till min novell, läs gärna!

http://hannasnovellerochtexter.blogspot.com/

/Hanna

Jag är en VIPPare och BOKare

2010-01-23T09:06:00.001+01:00

Hej!

I onsdags var jag med om något fantastiskt roligt men innan jag kan berätta varför jag numera kan kalla mig en VIPPare och BOKare behöver jag ge lite bakgrundsfakta.

År 2011 ska Palatset öppna i gamla Riksarkivet på Riddarholmen i Stockholm. Det kommer bli ett enormt kulturcenter för barn och ungdomar mellan 6 och 18 år. Palatset kommer vara ett 5000 kvadratmeter stort hus fyllt med massor av kultur! Det kommer finnas plats för film, teater, dans, musik, konst, litteratur, vetenskap, mode foto och design.

Det är ungefär ett år kvar tills det öppnar och därför finns det en grupp som heter VIPP (Very Important Palatset People). De som är med i VIPP ska få vara med och bygga upp Palatset, komma med idéer, hjälpa till , men också provsmaka på kultur som alla sedan kommer få ta del av. Om man är med i VIPP kan man också gå med i olika grupper såsom BOKarna, WEBBarna, TOAletterna och mer grupper är på väg att skapas. VIPP är öppet för alla som vill vara med och bygga upp Palatset.

Jag är inte så bra på att förklara det här förståligt men gå in på deras hemsida och läs mer :

Palatsets hemsida : http://www.palatset.se/

Jag är iallafall med i VIPP och det tack vare min kompis Vanja (punktpunkt.wordpress.com). Hennes mamma är projektledare för VIPP och det är på så sätt jag fått höra om det här.

I BOKarna kommer vi träffas en gång i månaden, varje gång ska vi ha läst samma bok och till varje möte kommer författaren. Nu till första gången, som är nästa onsdag ska vi ha läst " Semlan och Gordon, Pappan med de stora skorna" av Moni Nilsson. Så på onsdag kommer vi få träffa henne och prata om boken. Men redan den här onsdagen träffade jag Moni Nilsson eftersom jag var på VIPPmingel. Då träffas alla VIPPare och de som arbetar med Palatset. I BOKarna kommer vi också få besöka bokförlag, träffa illustratörer och formgivare, recensera böcker mm .

Jag tycker allt om Palatset låter för bra för att vara sant, men jag tror faktiskt att det kommer bli så bra som det står på deras hemsida och som de som jobbar med det säger. Det ska iallafall bli superkul att få vara med!

Om man vill gå med i någon grupp och bli VIPPare kan man kontakta dem, alla adresser och alla kontakt information finns på hemsidan.

/Hanna

En julsaga

2010-01-15T19:48:00.001+01:00

Hej!

På jullovet var jag på min första bio i 3D, A Christmas Carol. Filmen blev den bästa bioupplevelsen under året för mig och det förtjänar den verkligen. Jag har aldrig sett en sådan fin julsaga med så mycket skräck,humor och glädje. Efteråt var jag helt förtrollad, det var verkligen en speciell känsla att se Scrooge gå runt på Londons gator medan snöflingor singlade ner runt omkring honom och mig. Utan 3D effekterna hade det nog inte varit samma sak. Som t.ex när Scrooge flyger över London med andarna, då kändes det som att jag också flög och när han blir jagad av den tredje anden, då upplever jag samma skräck som Sgrooge.

Innan jag sett filmen hade jag inte läst boken. Den enda gången jag fått höra historien om Scrooge var på en teater när jag var 11 år. Men nu har jag läst boken. Jag fick inte samma känsla som av filmen men det trodde jag nästan inte. Men historien var väldigt fin och illustrationerna också. Jag gillar att Charles Dickens skriver som att han själv berättar historien men samtidigt att historien berättar sig själv. Läs den! Men jag kan varna för mardrömmar om andar som drar

med dig dit du allrahelst inte vill!

I vinterns kyla läser jag Dear John

2010-01-09T16:31:00.001+01:00

Hej läsare!

Jag skäms över att inte ha skrivit sedan den 30 december. En tänkbar ursäkt skulle kunna vara att mina fingrar frusit fast i en och samma ställning och varit oanvändbara eftersom det är nästan 20 minusgrader ute ,men den sanna ursäkten är att jag läst en bok som krävt en och en halv vecka och att jag också varit ganska upptagen. Jag har hunnit med mycket roligt på jullovet som jag annars inte brukar hinna med, bl.a. att hälsa på min syssling i Nyköping. Boken som jag ägnat min uppmärksamhet åt de senaste veckorna är boken "Dear John" och är skriven av Nichoklas Sparks. Jag fick tipset från en annan bokblogg som heter http://www.tonarsboken.blogspot.com/. Jag är otroligt glad att jag läste den här boken eftersom att den var så bra och jag är stolt att jag klarade av att läsa den så bra på engelska . I maj kommer den på bio och hoppas hoppas att den är lika bra som boken! Andra filmer basserade på böcker av Nicholas Sparks är bl.a. "A walk to remember" och "The notebook".

I Dear John står John Tyree, "en arg rebel" i fokus som efter high school inte vet vad han ska göra med sitt liv. Ett dåligt förhållande med sin pappa och helt fel vänner gör så att han håller på att komma på helt fel spår i livet och som en sista utväg tar han värvning i armén. Det hårda nya livet förändrar honom och när han återvänder hem under lovet är han inte samma person som han en gång var. Det är under lovet han träffar Savannah, hans drömtjej. Kärleken mellan dem är stark och de två veckor de får tillsammans är dem bästa i Johns liv. När lovet tar slut och John åker tillbaka till armén fortsätter de hålla kontakten genom brev och telefon. Efter ett år lyckas John få ett till lov som han kan spendera med Savannah. Savannah får inte bara John att hitta sig själv utan hon får honom också att förstå varför hans relation med sin pappa är som den är. Deras kärlek växer starkare och starkare och John förstår att han aldrig kommer kunna älska någon annan än Savannah. Men 11 september förändrar allt, USA startar krig mot Irak och John måste lämna Savannah för en lång tid. Visst håller det kontakten med brev mellan USA och Irak, men är det tillräckligt för att deras förhållande ska hålla?

Det har nog redan framgått att jag gillar den här boken väldigt mycket, det är t.ex det att man inte bara får höra om deras kärlek fram och tillbaka utan det händer andra saker också. Allt det om 11 september, men också Johns relation till sin pappa. Det sistnämnda är verkligen en stor anledning till att boken var så bra. Jag kan inte beskriva sättet Nichoklas Sparks skriver på, men jag gillade det så mycket. Det flyter på så bra. I en recension beskrevs det som "smått poetiskt men samtidigt kärnfullt". Det passar bra in.

Jag fick så tydliga bilder av historien när jag läste boken och när sedan såg trailern till filmen kändes det som att jag redan sett den, fast i mitt huvud och med andra "skådespelare" i huvudrollerna.

Nu ska jag fortsätta njuta av jullovet, näst sista dagen idag.

/Hanna

Sista timmarna av 2009

2009-12-31T13:03:00.001+01:00

En sammanfattning av vad som gjorts under 2009.

Årets bästa...

Bok
Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian- Alexie Sherman
Skiva
Wilco (the album) - Wilco
Far- Regina Spektor
Wolfgang Amadeus Phoenix- Phoenix
Bioupplevelse
En julsaga i 3D
Teater/Musikal
De tre musketörerna
(jag har inte varit så mycket på teater så jag har bara två att jämföra med)
Utställning
Åter till verkligheten på Morderna Museet. En fotoutställning med drygt 300 fotografier från 70-talet.
Pryl
Spotify

Kommentera med vad du tycker var bäst från 2009!
/Hanna

God Jul!

2009-12-24T10:26:00.002+01:00

Fyra vinterbilder, äntligen har jag tid att fota!.

Ute är det en halvmeter snö, i högtalarna sjunger Adolf Frediks flickkör julsånger, i ögonvrån ser jag julgranen lysa och julstämningen är överallt omkring mig. Idag är det Julafton! Jag passade som vanligt på att vakna jobbigt tidigt för att upptäcka att det var flera timmar till morgon. Men jag lyckades somna om. Snart ska familjen och mormor och morfar gå ut på en lång julaftonspromenad. Jag älskar julen! Hoppas att alla ni som läser får en superbra julafton!
Här är en fin julsång ni kan lyssna på medan ni väntar in jultomten:

Tyvärr hittade jag inte när Adolf fredriks flickör sjunger den, men den låter nästan likadan.

Nu ska vi iväg på promenaden.

God Jul igen!

/Hanna

24 December kl. 10.56

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian

2009-12-22T20:18:00.001+01:00

Jag har läst en fantastiskt bra bok! Den heter "Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian" och är skriven av Sherman Alexie.

Junior bor i ett indianreservat tillsammans med massor av andra indianer. Alla lever de under dåliga omständigheter, det är fattigt, folk går hungriga och 9o% av alla vuxna är alkoholister Junior själv har det inte heller lätt. Han föddes med en skada i hjärnan och blir därför kallad Vattenskalle och många andra öknamn. Dessutom stammar och läspar han. Men han är smart, väldigt smart. Så smart att hans lärare föreslår att han ska börja på skolan för de vita. Skolan ligger 35 km från reservatet så det är inget lätt byte att göra. Dels kommer det innebära att hela indianstammen kommer vända sig mot honom men också att han garanterat kommer att behandlas illa på skolan för de vita som enda indian. Men Junior byter skola trots att hans bästa vän i reservatet börjar hata honom och att han vissa dagar får gå de 35 km till skolan eftersom familjen ibland inte har råd med pengar till bensin.

Boken har egentligen en väldigt sorglig handling men den innehåller också väldigt mycket humor. Jag tyckte att det var en sådan bra beskrivning av boken av Neil Gailman: "Fantastisk på alla sätt, gripande och rolig och varm och ärlig och kaxig och smart..Jag är säker på att inom kort kommer den här boken både vinna fina priser och bli bannlyst."

För boken är inte bara text sida upp och ner, Junior är inte bara vattenskalle utan serietecknare också. I hela boken får man ta del av hans bilder och de är så roliga,smarta och passande att boken blir ännu mer fantastisk!

Läs den!

/Hanna

Djävulens märke

2009-12-19T22:30:00.001+01:00

Hej!

Just nu sitter jag här med den utlästa 500 sidors Magnus-Nordin-deckar-rysaren bredvid mig. Den har haft min uppmärksamhet större delen av kvällen

Klass 9C är den stökigaste och jobbigaste klassen i hela Katarina Östra skola. Klassens lärare Hanna är sjukskriven efter att ha brutit ihop i klassrummet under en lektion. Vikarier byts av med jämna mellanrum, ingen lyckas klara av klassen mer än ett par dagar. Till skolan kommer Malin, ung, snygg, charmig och tidigare lärare i U.S.A. Hon blir tilldelad platsen som vikarie för 9C. Malin lyckas med något ingen annan lärare lyckats med. Elever som aldrig tidigare brytt sig om skolan börjar plötsligt prestera bättre än vad de någonsin har gjort, elever som brukar komma försent och vissa dagar inte ens dyka upp infinner sig plötsligt på varenda lektion, klassen som aldrig varit en klass får plötsligt en sammanhållning. Malin får eleverna att gå med på något som de kanske inte skulle gjort. Hon lovar att de kommer gå ut högstadiet med höga betyg, men då måste de satsa allt , hela sin själ.

Ella går i 9C och börjar förstå att allt inte är som det ska. Vad är det för röster som viskar i hennes huvud som får henne att våga göra saker hon aldrig skulle vågat göra förut?

Jag kan inte säga vad jag tyckte om den här boken sammanfattat, det finns inget ord som riktigt passar in. Jag vill inte säga att den var bra , för jag gillade den mer än så, men jag kan inte heller säga att den var jättebra. Den är något där mittemellan, ett ord som jag inte kan hitta.

Jag har kollat runt lite på olika recensionssidor och bloggar och sett vilken kritik boken har fått.

Det mesta jag har hittat har varit såsom "något av det läskigaste jag läst" och "otroligt bra" och "välskrivet". Jag själv tycker inte att den var så jätteläskig, det var något i mitten av boken jag kände skrämde mig lite men inte mer än så. Jag har läst betydligt läskigare böcker. Men jag vill inte vara för kritisk. Den var bra. Jag gillade att dialogerna mellan vuxna och unga var trovärdiga, det är något Magnus Nordin är bra på. Det är faktiskt väldigt svårt att skriva samtal mellan unga och unga, unga och vuxna på ett trovärdigt sätt men han lyckas. Jag gillade också att Magnus Nordin fick in så många ämnen i den här boken, häxor, övernaturligt, kärlek, cancer, föräldrar, prestationsångest, död och mycket mer. En annan sak jag gillade var att den utspelade sig väldigt nära min skola och jag kunde känna igen mig. (jag själv bor inte på söder eller innerstan, jag går bara där i skolan). Det var också skönt med de ganska korta kapitlena för det gav ett bra flyt i historien.

MEN. Något som var extremt störande (iallafall för mig) var alla de små felen jag upptäckte lite överallt. Det känns verkligen som att boken är slarvigt igenomläst av bokförlaget. Det var småfel som att det kom två kaptiel 7 i rad, bokstäverna hoppade runt så att det stod "kocka haffe", att det i en mening växlade mellan han och hon fast det var en han och att det i slutet på avslutningsmiddagen blev en förändrad meny helt plötsligt. De småsakerna (och många fler) blir jag faktiskt irriterad på. Det är vanligt att dyker upp något i varje bok men så här många fel känns faktiskt lite dåligt. Det är ju ändå någon som har haft det som jobb att rätta manuset efter Magnus Nordin skrivit det.

Hoppas att jag lyckades få fram min åsikt om boken så att alla förstår att jag gillade den (speciellt början) men att det var lite småsaker som gjorde att jag inte gillade den lika mycket sedan.

/Hanna

Jullov!

2009-12-18T20:54:00.001+01:00

Äntligen!

Inga måsten längre, inga prov som det ska pluggas till, inga redovisningar som ska förbredas, inga betyg att vara nervös för, nu är det äntligen lov!

Hoppas att ni får ett underbart jullov! Räkna med att det kommer upp mer på bloggen nu när jag har tid att läsa igen.

/Hanna

December är fint

2009-12-06T20:06:00.001+01:00

Tiden går så himla fort, det är redan december med julstämning, advent, lussebullar, glögg och ljusstakar i vartenda fönster. I skolan är vi inne i slutet det är väldigt mycket prov och redovisningar just nu och jag hinner knappt med mig själv och ännu mindre att skriva på bloggen. Men snart är det lov och då får man äntligen pusta ut och kanske sitta ner och läsa lite.

Det står nästan helt stilla i min läsning, jag hinner knappt. Men jag håller på med två bra böcker, Djävulens märke och Holes. Boken Holes läser vi på engelskatimmarna och den är riktigt bra, vi får också göra olika uppgifter efter ett visst antal lästa sidor så det är en bok man kommer in mer på djupet i. Det är också väldigt skönt med frågor och uppgifter till texten för då kan jag se att jag verkligen hängt med. En riktig recension av boken kommer att komma när den är utläst.

I födelsedagspresent fick jag två böcker som jag känner mig sugen på att läsa, "Slumpens bok" av Åsa Lind och "Svenhammeds journaler" av Zulmir Becevic´. Har du som läser läst någon av dem och vad tycker du isåfall?

Ha en jättebra andra advent! /Hanna

Imorgon är det den 7 december och jag ska på Regina Spektor! :D

Plötsligt var man 14 år

2009-11-26T21:47:00.001+01:00

Hej,
Idag fyller jag 14 år och det känns väldigt konstigt. Imorse när jag gick till skolan lös solen, andra gången i november, just på min födelsedag. Allt var väldigt fint och jag tittade mig omkring och tänkte, Tänk att jag har levt på den här jorden i 14 år. Det kändes som en väldigt lång tid, 14 långa år fulla av upplevelser, men 14 år kändes också som väldigt lite. Universum har funnits i 15 miljarder år. Jag har bara levt 14.

Min dag har varit fantastisk, 26 NOVEMBER är en av de bästa dagarna på året.

/Hanna

Vinnaren av Augustpriset Barn och Ungdom går till....

2009-11-24T20:41:00.001+01:00

SKRIV OM OCH OM IGEN!!!! Grattisgrattisgrattisgrattisgrattisgrattisgrattisgrattisgrattisgrattisgrattisgrattisgrattisgrattisgrattis!

Jag tycker verkligen att det var en värdig vinnare med de fantastiska skrivtipsen och de otroligt fina illustrationerna och layouten.

Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick,Sara Lundberg och Lilian Bäckman.

/Hanna

Två böcker i brevlådan

2009-11-15T18:10:00.001+01:00

På bokbloggen www.bokfreak.se anordnades en tävling. Den gick ut på att skriva en boklista, det kunde vara ens favoritböcker, böcker man irriterade sig på, böcker man skulle vilja besöka, vilken sorts boklista man ville.
Jag deltog med den här listan:

Mina favoritböcker från nyfödd till nu:

0. Bamse (en liten bilderbok i galontyg)

1. Den lilla lilla gumman av Elsa Beskow

2. Diddel daddel min farbror blå av Görel Kristina Bergström

3. Aja, baja Alfons Åberg! av Gunilla Bergström

4. Godnattsagor om Anders, nästan 4 av Kerstin Thorvall

5. Linnea i målarens trädgård av Christina Björk och Lena Anderson

6. Fredda sju år av Helena Dahlbäck

7. Stora Sparvel av Barbro Lindgren

8. Julia av Helena Dahlbäck

9. Drakskeppet av Maj Bylock

10. Förlåt Elina av Sofia Nordin

11. Harry Potter av J.K. Rowling

12. Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian

13. Boktjuven av Markus Zusak och De kallade mig Ise av Madeleine Krell

.. och jag var en av de två vinnarna! Otroligt. Så i fredags kom priset på posten. Hungerspelen och Fatta eld ,inbundna och nya ;).

En annan sak. På förra bokcirkelmötet bestämde vi oss för att läsa tre böcker till nästa gång.
Hungerspelen,Djävulens märke och Fallen flicka. Hungerspelen har jag ju redan läst, men jag undrar över de andra två böckerna. Någon som har en åsikt om de böckerna?
Djävulens märke har jag höga förväntningar på efter Magnus Nordins besök i klassen.

/Hanna